Produktserie: ERIK AXEL KARLFELDT - böcker, liv och verk

Kort bakgrund: Erik Axel Karlfeldt växte upp i Dalarna och gjorde tidigt naturlyriken till sin stoffkrets. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1904 och dess ständige sekreterare 1913–1931; 1931 tilldelades han postumt Nobelpriset i litteratur.

Erik Axel Karlfeldt och svensk litteratur

Karlfeldt skrev dikter där dalkulturens språk och folkmelodier möter en bildrik, ofta bibelspråklig stil. Han slog an en nationalistisk men också intim ton: en röst som bidrog till den svenska nationalromantiken och som blev viktig för 1900-talets lyrik. Många av hans texter vilar i strofer inspirerade av folkviseformer; rytmen och ordvalen gör att dikterna läses lika gärna högt som i tystnad.

Teman och stil i Karlfeldts författarskap

Kärlek, natur och den enskilda människans förhållande till hembygden går som en röd tråd. Karlfeldt hämtade bilder från fäbodar, skog och bondeliv, men också från litterär tradition: från 1600-talsskalder och Bellman till folkvisor. Språket präglas av omsorg om klang och versmått; oftast undviker han komplicerade metrar till förmån för balladliknande strofer som bär berättelsen framåt.

Inflytande och varför läsa Karlfeldt idag

För den som intresserar sig för svensk lyrik eller kulturhistoria erbjuder Karlfeldt en tydlig länk mellan folktradition och modern litterär form. Hans dikter ger också ingångar till frågor om nationell identitet, språklig tradition och hur landskapet formar tänkandet: ämnen som fortfarande diskuteras i studier av svensk litteratur.

Viktiga verk

• Vildmarks- och kärleksvisor (1895): Karlfeldts debut, där naturlyriken och balladformen gör sig gällande; intressant för den som vill se diktarens tidiga röst.
• Fridolins visor (1898): Introducerar Fridolin som poetiskt alterego; här finns mycket av det nationalsentiment och den dalkänsla som blev Karlfeldts signum.
• Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901): Fördjupning i Dalarna-tematiken och i användningen av äldre språkdrag och rimform.
• Hösthorn (1927): Senare samling som visar en mognare, mer återhållen ton och som vid utgivningen möttes av gott kritikerintresse.

Var börjar man?

• Fridolins visor (1898): En bra start för nybörjaren: här framträder den typiska Karlfeldtska rösten och Fridolin-gestalten som anknytningspunkt till resten av författarskapet.
• Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901): För den som vill fördjupa sig i landskapsskildringarna och i Karlfeldts språkbehandling; här syns också hans folkliga och historiska referenser tydligt.
• Hösthorn (1927): För den som söker en senare, mer reflekterande ton; visar hur Karlfeldt utvecklat metern och det inre fokuset.