J. A. Eklund
Johan Alfred Eklund - själv skrev han sig alltid J.A. Eklund och så är han känd - född 7 januari 1863 i Halvås, Ryda församling, Skaraborgs län, död 23 augusti 1945 i Brunskogs församling, Värmlands län, var en svensk biskop och psalmförfattare.
Eklund var lektor i Göteborg 1889-1892, och prästvigdes i Skara 1892. Han var därefter komminister i Västra Tunhems församling 1892-1894, vicepastor i Uppsala domkyrkoförsamling 1896-1902, blev docent i apologetik vid Uppsala universitet 1896 och var tillförordnad professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi från 1899. År 1902 blev han domprost i Kalmar stift och 1907 biskop i Karlstads stift. Han blev emeritus 1938.
Genom kunglig utnämning blev han teologie doktor vid Uppsala universitet 1907. Han är en av de ledande gestalterna i Ungkyrkorörelsen. Han var aktiv i Svenska kyrkans förnyelse av psalmboken under det tidiga 1900-talet och är en av personerna bakom 1937 års psalmbok och gav i arbetet med detta bland annat ut ett eget psalmboksförslag 1934. Han finns rikligt representerad i psalmbokstillägget Nya psalmer 1921. (fr Wikipedia)
Eklund var lektor i Göteborg 1889-1892, och prästvigdes i Skara 1892. Han var därefter komminister i Västra Tunhems församling 1892-1894, vicepastor i Uppsala domkyrkoförsamling 1896-1902, blev docent i apologetik vid Uppsala universitet 1896 och var tillförordnad professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi från 1899. År 1902 blev han domprost i Kalmar stift och 1907 biskop i Karlstads stift. Han blev emeritus 1938.
Genom kunglig utnämning blev han teologie doktor vid Uppsala universitet 1907. Han är en av de ledande gestalterna i Ungkyrkorörelsen. Han var aktiv i Svenska kyrkans förnyelse av psalmboken under det tidiga 1900-talet och är en av personerna bakom 1937 års psalmbok och gav i arbetet med detta bland annat ut ett eget psalmboksförslag 1934. Han finns rikligt representerad i psalmbokstillägget Nya psalmer 1921. (fr Wikipedia)