Hildur Dixelius
Hildur Emma Eufrosyne Dixelius, född 14 oktober 1879 i Nederkalix församling, död 19 augusti 1969 i Finja, var en svensk författare. Dixelius var i sitt första gifte gift med medicine licentiaten J. Brettner, och från 1923 i sitt andra gifte med Ernst von Aster.
Dixelius har utgett romaner och noveller, de flesta med motiv från den norrländska landsbygden, vilka alla kännetecknas av allvar, naturlighet och en klok och klar folkpsykologisk blick. Mest känd bland hennes verk är trilogin Prästdottern (1919), Prästdotterns son (1921) och Sonsonen (1922); trilogin har översatts till många språk under titeln Sara-Alelia. Bland övriga verk märks debutromanen Barnet (1910), novellsamlingarna En mesallians (1916), Drömmen (1917), samt Far och son (1918). Hennes senare romaner som Synderskan (1925), I bojor (1926) och Ragnar och Lola (1929) är starkt präglade av intresse för psykoanalytiska problem. Ett socialt drama, Mördaren, uppfördes i Stockholm 1928. Hennes sista bok blev Stormansfru och helgon : Birgittanoveller, utgiven 1951. (fr Wikipedia)
Dixelius har utgett romaner och noveller, de flesta med motiv från den norrländska landsbygden, vilka alla kännetecknas av allvar, naturlighet och en klok och klar folkpsykologisk blick. Mest känd bland hennes verk är trilogin Prästdottern (1919), Prästdotterns son (1921) och Sonsonen (1922); trilogin har översatts till många språk under titeln Sara-Alelia. Bland övriga verk märks debutromanen Barnet (1910), novellsamlingarna En mesallians (1916), Drömmen (1917), samt Far och son (1918). Hennes senare romaner som Synderskan (1925), I bojor (1926) och Ragnar och Lola (1929) är starkt präglade av intresse för psykoanalytiska problem. Ett socialt drama, Mördaren, uppfördes i Stockholm 1928. Hennes sista bok blev Stormansfru och helgon : Birgittanoveller, utgiven 1951. (fr Wikipedia)