Gurli Hertzman-Ericson
Gurli Frida Oscara Hertzman-Ericson, född Hertzman 3 november 1879 i Göteborg, död 6 februari 1954 i Stockholm, begravd på Mockfjärds kyrkogård, var en svensk författare och översättare. Hon var dotter till köpmannen Anders Hertzman och Märta Marie Skröder. Hon gifte sig 1900 med ingenjören Olof Ericson.
Hertzman-Ericson gick i flickläroverk i Göteborg och studerade vid engelska universitet. Hon var verksam inom emancipations- och fredsrörelsen, bland annat som redaktör för tidskriften Rösträtt för kvinnor 1913-1918. Hertzman-Ericson var även ordförande i Stockholmskretsen av Kvinnliga fredsförbundet. Senare var hon aktiv i Sveriges författareförening, som sekreterare 1937-1942 och som vice ordförande 1948-1950.
Hon skrev ett trettiotal böcker - noveller, romaner och sagor - och översatte från engelska och (i mindre utsträckning) från danska, nederländska, norska och tyska. Till en början anförtroddes hon huvudsakligen enklare underhållningsböcker, men efterhand också mer kvalificerad litteratur, liksom fackböcker inom ämnen som psykologi och barnuppfostran. Under andra världskriget engagerade hon sig för Norges och Danmarks sak, vilket också satte spår i hennes översättarverksamhet. (fr Wikipedia)
Hertzman-Ericson gick i flickläroverk i Göteborg och studerade vid engelska universitet. Hon var verksam inom emancipations- och fredsrörelsen, bland annat som redaktör för tidskriften Rösträtt för kvinnor 1913-1918. Hertzman-Ericson var även ordförande i Stockholmskretsen av Kvinnliga fredsförbundet. Senare var hon aktiv i Sveriges författareförening, som sekreterare 1937-1942 och som vice ordförande 1948-1950.
Hon skrev ett trettiotal böcker - noveller, romaner och sagor - och översatte från engelska och (i mindre utsträckning) från danska, nederländska, norska och tyska. Till en början anförtroddes hon huvudsakligen enklare underhållningsböcker, men efterhand också mer kvalificerad litteratur, liksom fackböcker inom ämnen som psykologi och barnuppfostran. Under andra världskriget engagerade hon sig för Norges och Danmarks sak, vilket också satte spår i hennes översättarverksamhet. (fr Wikipedia)