bernt erikson var en svensk författare som föddes 1921 och avled 2009. Han anses vara en av den svenska 1900-talslitteraturens mest originella författare. erikson skrev lyrikprosa, en unik form av prosa som kombinerade olika uttryckssätt som satir, aforism, reflektion och skiss.
Han debuterade med novellsamlingen Namnet är människan 1941 och var en pionjär i att hitta nya, oprövade stilarter och gestaltningsmöjligheter. eriksons litterära form utmanade den traditionella strukturen genom att låta substanserna styra berättandet istället för motiven och desorganiserade motiven och decentraliserade jaget.
Hans författarskap innehöll element av absurdism, existentialism, och mystik där jaget sammanfattade universum och dess idéer och ting. I böcker som Gräset vajar på menedargraven (1944), Se världshjärtat (1946), och Porträtt av diktaren som oändligt universum (1950) fortsatte eriksons medvetandets forskningsresa med en hämningslös allseende ton och språkekvilibristisk ordrikedom.
eriksons senare verk, inklusive Orkanrester (2004), var fullständigt fria från traditionella strukturer, och han kastade "strukturkittet" för att bli "oläsbar". Trots att hans experimentella stil gjorde honom till en av de mest originella författarna i Sverige under 1900-talet, ledde det till att hans böcker ofta var svåra för läsare att ta till sig.
bernt eriksons böcker kan ses som en resa genom hans liv och tänkande. Hans debut, Namnet är människan (1941), är en novellsamling där läsaren möter en ung erikson som utforskar människans existens i en tid av krig och politiska förändringar.
I Gräset vajar på menedargraven (1944) utforskar erikson livets mening och det mänskliga medvetandets gränser. Boken innehåller också en av hans mest kända dikter, "Vårt dagliga bröd", som beskriver krigets och dödens närvaro i vardagen.
I Sagan om mördarriket Jorden (1946), Se världshjärtat (1946) och Gudarnas omöjliga syntes (1948) utvecklar erikson sin kosmicitet, där jaget är allt och universum är en del av det mänskliga medvetandet. I dessa verk använder erikson ett svindlande, språkekvilibristiskt språk för att utforska stora filosofiska frågor om existens och människans plats i universum.
I Porträtt av diktaren som oändligt universum (1950) förenar erikson den kosmiska resan med självbiografiska element, där han beskriver sin egen resa som författare och den kreativa processen bakom hans böcker.
I Herrens vägar äro icke Herrens vägar (1952) återkommer erikson till temat om det gränslösa jaget och dess förenande med universum. Boken innehåller också en serie poetiska porträtt av kända personer, som Albert Einstein och Greta Garbo.
Sammanfattningsvis är bernt eriksons böcker en resa genom hans liv och tänkande, där han ständigt utmanade de traditionella gränserna för litteratur. Hans böcker kan vara svåra att ta till sig på grund av deras experimentella stil, men de är också djupa och filosofiska verk som utforskar stora frågor om existens och människans plats i universum.
bernt erikson dog på julafton 2009, 88 år gammal, och begravdes på Skogskyrkogården i Stockholm.
Hitta fler liknande författarskap: