Reidar Ekner 

---

En sällsam gemenskap

I BOKEN "EN sällsam gemenskap" utforskar författaren Reidar Ekner de litterära kopplingarna mellan några av sekelskiftets mest framstående författare. Genom att fokusera på Hjalmar Söderberg, Rainer Maria Rilke och Sigbjørn Obstfelder, visar Ekner hur dessa författare på olika sätt är influerade av den franske poeten Charles Baudelaire. Boken erbjuder en djupgående analys av deras verk och den litterära kontext de verkade inom.

• Ekner undersöker Söderbergs "Historietter" och dess Baudelaire-influenser.

• Obstfelder, som modernist, har en central roll i analysen.

• Tidigare otryckta texter av Obstfelder presenteras för första gången.

Ekner argumenterar för att Söderbergs språk och stil har rötter i Baudelaires prosadikt, vilket ger en ny dimension till förståelsen av svensk litteratur. Genom att använda tidigare okänt material belyser han även Obstfelders betydelse för Rilkes berömda verk "Malte Laurids Brigges anteckningar". Denna koppling mellan de nordiska författarna och Baudelaire ger läsaren en insikt i hur litterära traditioner kan påverka varandra över tid och rum.

Boken tar också upp Rilkes relationer med andra nordiska författare som Ernst Norlind, Hans Larsson och Gustaf av Geijerstam. Genom att inkludera dessa figurer skapar Ekner en bredare bild av den litterära gemenskap som präglade denna tid. Dessutom presenteras en rad andra sekelskiftesförfattare, vilket ytterligare berikar diskussionen om nordisk litteratur.

"En sällsam gemenskap" är en viktig studie för den som är intresserad av litteraturens utveckling vid sekelskiftet och de kulturella utbyten som formade den. Med sin noggranna forskning och djupa insikter bidrar Ekner till en ökad förståelse för hur dessa författare samverkar och påverkar varandra, vilket gör boken till ett värdefullt tillskott inom litteraturvetenskapen.

I sin essaybok "En sällsam gemenskap" utreder litteraturforskaren och poeten Reidar Ekner de band som inbördes förenar sekelslutsförfattarna Hjalmar Söderberg, Rainer Maria Rilke och Sigbjørn Obstfelder och visar hur de på olika sätt står i beroende av prosadiktens mästare Baudelaire. I en studie över Söderbergs berömda "Historietter" hävdar han med bestickande bevisning att dennes klassiska svenska har rötter i Baudelairs språkkonst, och i en studie som utnyttjar tidigare okänt material visar han elegant vilken roll den tidigt bortgångne norrmannen Obstfelder har spelat för Rilkes förnämsta prosaverk "Malte Laurids Brigges anteckningar".

Obstfelder, som var Norges ende symbolist och den nordiska litteraturens förste modernist, spelar en nyckelroll i boken. Hans musikaliskt inspirerade poesi ägnas ett energiskt och fruktbart studium, likaså den djärvt personliga symboliken i hans prosalyrik. Också här har Ekner haft tillgång till ett rikt handskriftsmaterial och har därför kunnat lägga nya drag till den kända bilden av Obstfelder. I ett särskilt avsnitt återges sex tidigare otryckta prosatexter av denne.

Vid sidan av bokens huvudtema behandlas även Rilkes nordiska vänner Ernst Norlind, Hans Larsson och Gustaf av Geijerstam, liksom en rad anadra nordiska sekelskiftesförfattare, däribland Johannes Jørgensen, Emil Kléen och Vilhelm Ekelund.