Elisabeth Bergstrand-Poulsen 

---

Tre högtider

I "TRE HÖGTIDER av Elisabeth Bergstrand-Poulsen utforskas livets centrala händelser: bröllop, barndop och begravning. Boken, som är en fortsättning på "Se människan", väver samman dessa teman med en djup förståelse för mänsklig erfarenhet och känslor.

Berättelsen kretsar kring en liten flicka och en gammal kyrkorgel, vars musik både gläder och skapar disharmoni under de olika högtiderna. Flickans strävan att ersätta den nyckfulla orgeln med en ny symboliserar kampen mellan tradition och förändring. Denna kamp blir en metafor för livets cykler och de känslor som följer med dem.

Bergstrand-Poulsen skapar en atmosfär av värme och mänsklighet, vilket har gjort hennes tidigare verk populära bland läsare. Genom att kombinera kärlek, liv och död i en harmonisk treklang, bjuder hon in läsaren att reflektera över sina egna upplevelser av dessa högtider.

Boken har fått beröm för sin äkthet och förmåga att fånga det typiskt svenska i traditioner och seder. Kritiker har jämfört hennes stil med klassiska svenska författare, vilket understryker bokens kulturella betydelse.

"Tre högtider" erbjuder inte bara en berättelse om livets stora stunder, utan fungerar också som en påminnelse om vikten av gemenskap och tradition i vår moderna värld. Den är ett värdefullt tillskott till svensk litteratur och ett måste för den som uppskattar djupa, tankeväckande berättelser.

"Tre högtider" finnas i människans liv - bröllop, barndop, begravning. Kring detta tema spinner Elisabeth Bergstrand-Poulsen sin nya berättelse, som utgör en fortsättning och avrundning av "Se människan".

En liten flicka och en stor kyrkorgel spela huvudrollerna i "Tre högtider". En gammal gemytlig, ofta nyckfull orgel, vars musik stilla, men ibland tyvärr också disharmoniskt ackompagnerar högtiderna. Flickan har gjort till sin uppgift att ersätta den gamla orgeln med en ny, som inte skall spela församlingen några spratt. Men den gamla orgeln låter sig inte besegra så lätt, och lång och seg blir den kamp de båda ha att utkämpa.

Kärleken, livet och döden är den treklang, som Elisabeth Bergstrand-Poulsen flätar samman till en fullkomlig harmoni. Den ljusa värme och kloka mänsklighet, som gjort författarinnans föregående böcker till sådana framgångar och skaffat rinnas föregående böcker till sådana framgångar och skaffat henne så otaliga vänner, kännetecknar även denna bok.

"Hennes verk intar sin självklara plats vid sidan av Samuel Ödmanns hågkomster från hembygden och Tegnérs "Kronbruden". - Det är så äkta och så sant, så typiskt svenskt att hjärtat spritter i en." - Fredrik Böök i Svenska Dagbladet.

"Hon har på samma sätt som Samuel Ödmann i hans högkomster räddat ur glömskans flod gammaldags plägseder i helg och söcken, gamla rättsbegrepp, gammal tro och heder. Hon har, för att både tala med och länka på Troels Lund, i sina enkla och flärdlösa men ändå stilistiskt klara och glimmande minnesanteckningar och människotavlor från Långasjö socken i Värend kastat livsbelysning över en bit av svensk bygd och svenskt arbete. Hon har låtit präktiga ansikten och ryggar framträda ur det förgångnas värld. Och hon har låtit traditionens tråd skimra i erinringen av den väv, som är vårt folks och vårt eget liv." - Torsten Fogelqvist i Dagens Nyheter