Elisabeth Bergstrand-Poulsen 

---

Nattens drottning

ELISABETH BERGSTRAND-POULSEN återvänder i "Nattens drottning" till de småländska bygder som präglat hennes tidigare verk. Denna roman utforskar teman kring kvinnlighet och identitet genom två centrala gestalter, symboliserade av blommorna "Nattens drottning" och "Prinsessan". Berättelsen utspelar sig i en tidsepok som är välbekant för hennes läsekrets.

Boken skildrar de två kvinnoödenas olika skönhet och livsöden. Den ena blomman, "Nattens drottning", framträder hastigt och praktfullt, medan "Prinsessan" representerar en mer subtil och bestående skönhet. Genom dessa symboler vävs en rik berättelse om livets olika aspekter och de val som formar oss.

Runt dessa kvinnogestalter kretsar en mängd originella allmogetyper, som författarinnan gestaltar med djup och inlevelse. Hennes förmåga att fånga det svenska folkets traditioner och livsvillkor framträder tydligt. Bergstrand-Poulsen bjuder på en nostalgisk återblick på det förflutna, där både glädje och sorg får plats.

Romanen erbjuder en inblick i den småländska kulturen och dess traditioner, vilket gör den relevant för den som är intresserad av svensk historia och litteratur. Genom sina karaktärer och miljöer ger boken en känsla av samhörighet med det förgångna.

"Nattens drottning" är en betydelsefull del av Bergstrand-Poulsens författarskap och bidrar till förståelsen av kvinnors roller i det svenska samhället. Den lämnar läsaren med tankar kring identitet och tradition, vilket gör den till en värdefull läsupplevelse för den litterärt intresserade.

Med denna bok har författarinnan återvänt till de Smålandsbygder och den tidsepok, som är hennes läsekrets väl bekant från tidigare böcker. Det är främst två kvinnoödon hon skildrar, symboliserade genom de två blommorna "Nattens drottning" och "Prinsessan", den ena hastigt och praktfullt uppblomstrande, den andra av en mindre iögonfallande men mera förblivande skönhet. Kring dessa båda kvinnogestalter gruppera sig många av de originella och storvulna allmogentyper, som författarinnan gestaltar med sådan djup och äkta inlevelse.

Uttalanden om Elisabeth Bergstrand-Poulsen

Svenska:

"Hon har på samma sätt som Samuel Ödmann i hans hågkomster räddat ur glömskans flod gammaldags plägseder i helg och söcken, gamla rättsbegrepp, gammal tro och heder. Hon har, för att både tala med och tänka på Troels Lund, i sina enkla och flärdlösa men ändå stilistiskt klara och glimmande minnesanteckningar och människotavlor från Långasjö socken i Värend kastat livsbelysning över en bit av svensk bygd och svenskt arbete. Hon har låtit präktiga ansikten och ryggar framträda ur det förgångnas värld. Och hon har låtit traditionens tråd skimra i erinringen av den väv, som är vårt folks och vårt eget liv." - Torsten Fogelqvist

"Hennes verk intar sin självklara plats vid sidan av Samuel Ödmanns hågkomster från hembygden och Tegnérs 'Kronbruden'... Det är så äkta och så sant, så typiskt svenskt att hjärtat spritter i en..." - Fredrik Böök

"... En av de mest monumentala och mest gripande allmogeskildringar jag på länge har läst." - Gunnar Mascoll Silfverstolpe

Utländska:

"Denna roman (Kronan) av Elisabeth Bergstrand-Poulsen är till sin struktur så fin och skör, att en recensent fruktar, att han med klumpiga fingrar skall riva sönder väven. Den företer en sammanvävnad av andliga och brutalt jordiska ting, som man endast sällan möter... En roman av högsta syftning." - The New York Times Book Reviews

"Elisabeth Bergstrand-Poulsen är en originell begåvning... Hon har också humorns gåva... En betydelsefull bok (Väven), för vars översättning man har anledning vara tacksam." - Utrechtsche Nieuwsblad