Jan Gehlin 

---

Vackre prinsen

I "VACKRE PRINSEN av Jan Gehlin utforskas individens kamp mot staten och dess institutioner, vilket gör denna bok om samhällskritik och mänsklig värdighet till en tankeväckande läsupplevelse. Berättelsen belyser hur individer ofta reduceras till objekt av byråkratiska system, där deras mänsklighet försvinner i kampen mot anonymitet och maktstrukturer.

• En skarp kritik av statens likgiltighet.

• En berättelse om förlust och motstånd.

• Autentiska insikter från författarens erfarenheter.

I denna berättelse om Vackre Prinsen följer vi huvudkaraktären som drabbas av en rad olyckor, där staten och dess institutioner bär ansvaret. Genom att förlora kroppsdelar och mänskliga funktioner speglar Gehlin hur individen kämpar mot en kall och avståndstagande värld. Denna skildring av en människas nedbrytning är både gripande och tankeväckande, vilket gör att läsaren tvingas reflektera över sin egen plats i samhället.

Gehlin har använt sagans form för att förmedla den byråkratiska atmosfär som genomsyrar berättelsen. Genom att blanda verklighet och fiktion ger han läsaren en djupare förståelse för hur individer kan bli offer för systemets likgiltighet. Berättelsen blir därmed inte bara en personlig tragedi, utan också en allmängiltig kommentar om hur vi bemöter varandra i en alltmer avhumaniserad värld.

Det är först när Vackre Prinsen når en ålder av 100 år som han plötsligt blir av intresse för samhället. Denna vändpunkt visar på den absurda logiken bakom hur vi värderar liv och mänsklighet. Genom att använda autentiska erfarenheter från sin tid som rådman ger Gehlin berättelsen en trovärdighet som fördjupar läsarens engagemang och förståelse för de komplexa frågor som tas upp.

"Vackre prinsen" är mer än en bok; det är en viktig kommentar om hur vi ser på individen i förhållande till statens makt. Genom att läsa denna berättelse får man en insikt i hur vi alla kan påverkas av de system vi lever i, och hur vi ständigt måste kämpa för att bevara vår mänsklighet i en värld som ofta verkar vara blind för våra behov.

"Vackre Prinsen" handlar till det yttre om individens konfrontation med staten - varmed menas alla starka korporationer: stat, kommun, bolag, organisationer. Individen förvandlas därför att staten är ointresserad av honom som människa, han är ett fall och därmed objekt för principer. Men djupare sett handlar boken därför också om hur de personer, som handlar å statens vägnar, har förstenats, förlorat sina ögon - eller mer patetiskt: sitt hjärta.

Vackre Prinsen råkar ut för en serie olyckor, för vilka stat, kommun etc. är ansvariga. Han förlorar kroppsdel efter kroppsdel och reduceras så i sina mänskliga funktioner. Men hans motpart hittar alltid en legal eller bevisteknisk utväg bort från ansvaret; en annan lösning i det enskilda fallet betraktas lätt som "farligt prejudikat". Först när han blir så att säga löpsedelsmässigt intressant - han fyller 100 år - känner man plötsligt förpliktelse mot honom.

Boken bygger i huvudsak på autentiskt material, delvis sådant som författaren själv i sin egenskap av rådman har handlagt. Sagan om "Vackre Prinsen" har därmed en udd riktad mot honom själv. Författaren har valt sagans form för att kunna bibehålla det kanslispråk, som enligt hans mening är det enda effektiva när det gäller att verbalisera den atmosfär i vilken handlingarna utspelas.