Lennart Hellsing 

---

Tankar om barnlitteraturen

I "TANKAR OM barnlitteraturen" utforskar Lennart Hellsing den rika och komplexa världen av barnlitteratur. Med sin djupa insikt och passion för ämnet erbjuder han en allsidig analys av barnbokens historia och dess betydelse i samhället. Hellsing, som är känd för sina bidrag till barnböcker och barnvisor, har också fått erkännande genom flera prestigefyllda utmärkelser.

Boken innehåller en samling bearbetade artiklar från tidskrifter och dagspress, kompletterat med nyskrivet material. Hellsing redogör för barnlitteraturens fyra huvuduppgifter: att lära barnet språket, att orientera barnet i tid och rum, att ge social orientering samt att väcka livskänslan. Dessa insikter ger en grundläggande förståelse för litteraturens roll i barns utveckling.

En särskild höjdpunkt är Hellsings recension av Greta Bohlins och Eva von Zweigberks barnlitteraturhistoria, där han kritiskt prövar bokens värderingar. Hans moderna perspektiv framträder tydligt i kapitlet "Är flickboken en anakronism?", där han ifrågasätter traditionella normer inom barnlitteraturen.

Hellsing visar också på vikten av ramsor och småvisor, vilket speglar hans djupa studier av källskrifterna och ordlekens betydelse. Genom dessa exempel belyser han hur språkliga lekar kan berika barns litterära upplevelser.

Avslutningsvis föreslår Hellsing inrättandet av en institution för barnlitteratur i Sverige. Denna institution skulle fokusera på forskning, utbildning och upplysning för att stimulera studiet av denna ofta eftersatta litteratur. Med sin bok bidrar Hellsing till en viktig diskussion om barnlitteraturens framtid och dess plats i vårt samhälle.

Lennart Hellsings insatser som skapare av goda barnböcker och barnvisor är allbekanta och har renderat honom honnörer sådana som Nils Holgersson-plaketten, Statens stipendium för hög litterär förtjänst och Evert Taube-stipendiet. Däremot är det kanske inte så väl känt att Lennart Hellsing också besitter en insående kunskap om barnbokens historia och att han tillhör den handfull experter i vårt land som på grundval av stor beläsenhet och lidelsefullt intresse kan göra en allsidig analys av en barnbok. I denna bok har Lennart Hellsing sammanfört en del bearbetade artiklar från tidskrifter och dagspress med nyskrivet material. Han redogör för var barnlitteraturen egentligen är och kommer till några ganska reella och medel anger han som dess fyra huvuduppgifter: att lära barnet behärska språket; att orientera barnet i tiden och rummet; att orientera barnet socialt och – för det fjärde – att suggerera fram själva livskänslan. Hans stora recension av Greta Bohlins och Eva von Zweigberks barnlitteraturhistoria omtrycktes här med dess kritiska prövning av nämnda boks värderingar. Hellsings moderna synpunkter kommer kanske till särskilt tydligt uttryck i kapitlet "Är flickboken en anakronism?" medan avsnittet om "Ramsor och småvisor" ger prov på hans ingående studier i källskrifterna och den betydelse han tillmäter ordleken inom barnlitteraturen. Han föreslår slutligen att man här i Sverige bör inrätta en institution för barnlitteratur som skulle syssla med forskning, utbildning, propaganda samt upplysning, allt med den avsikten att underlätta och stimulera studiet av en på många sätt eftersatt litteratur.