Amélie Nothomb

---

Psykopomp

AMÉLIE NOTHOMB TAR oss med på en djup och personlig resa i sin självbiografiska roman "Psykopomp". Här utforskar hon sin barndom präglad av flyttningar mellan olika länder, där hennes far tjänstgjorde som diplomat. Med en skarp och insiktsfull blick beskriver Nothomb hur dessa miljöombyten format henne och skapat en stark passion för fåglar, en kärlek som visar sig vara avgörande för hennes liv.

• Berättelsen handlar om en flickas upplevelser i olika länder.

• Fåglarna blir en symbol för frihet och skrivande.

• En tragisk händelse i Bangladesh påverkar hennes liv djupt.

Genom att ikläda sig rollen som psykopomp, en mytologisk varelse som ledsagar själar till dödsriket, söker Nothomb att förstå sin avlidne far bättre. Deras relation, som först på dödsbädden får en ärlig och öppen dimension, blir en central del av berättelsen. Hon väver samman sina minnen med en djup känsla av saknad och kärlek, vilket ger läsaren en chans att reflektera över livets komplexitet och de band som knyts mellan människor.

En dramatisk vändning inträffar när Nothomb vid tolv års ålder utsätts för ett grovt övergrepp. Denna händelse lämnar djupa sår och leder till trauman som manifesteras i ätstörningar. Skrivandet blir en flykt, en väg att bearbeta smärtan och återfå kontrollen över sitt liv. För Nothomb är skrivandet synonymt med fåglarnas frihet, ett sätt att flyga bort från det förflutna.

Med sin karakteristiska humor och psykologiska insikter bjuder Amélie Nothomb på en stark berättelse som rör sig mellan liv och död. "Psykopomp" är en fängslande läsning som erbjuder en djupare förståelse för hur våra erfarenheter formar oss och hur vi kan finna styrka i det som gör ont.

Psykopomp: mytologisk varelse som ömt för de dödas själar till dödsriket .

Amélie Nothomb bemästrar den självbiografiska romanens konst som ingen annan. I denna berättelse ikläder sig Amélie Nothomb rollen som psykopomp - en mytologisk varelse som ömt för de dödas själar till dödsriket - åt sin egen far, för att efter hans död förstå honom bättre och förlösa den kärlek de först på hans dödsbädd vågade bekänna för varandra.

Men först tas vi med till författarens barndom kantad av uppbrott, då hon och hennes familj flyttar mellan olika länder där hennes far blir stationerad som diplomat. Med skarp blick beskriver hon flickans intryck av de skiftande miljöerna och hur de påverkar henne. Ett starkt fågelintresse väcks. Fåglarnas svårfångade väsen är det som binder samman berättelsen, som tar en dramatisk vändning när hon vid tolv års ålder utsätts för ett grovt övergrepp i Bangladesh.

Händelsen sätter outplånliga spår i flickan och trauman övergår till ätstörningar som hon försöker övervinna genom att börja skriva. Skrivandet jämför hon med fåglarnas flykt, ett risktagande på gränsen till dödsförakt, hon blir ett med de fåglar hon beundrar. Med sedvanlig humor, lärdom och psykologisk skärpa tecknar Amélie Nothomb en ung kvinna vars själ rör sig obehindrat mellan livet och döden.

Psykopomp sluter cirkeln efter Törst (Éditions J., september 2024) och Första blodet (september 223).