Gunnar Möllerstedt 

---

I själva Verket

I "I SJÄLVA Verket" av Gunnar Möllerstedt fortsätter författaren sin utforskning av romanformen med en experimentell ansats. Boken är en fristående fortsättning på debutromanen "Vikarien" och tar oss återigen till den komplexa världen av David Seeman. Berättelsen utspelar sig i både spanska turistmiljöer och Göteborg, där nutid och antik mytologi vävs samman.

Möllerstedt använder sig av Theseuslegenden som en grund för sin berättelse, vilket ger en djupare dimension till de händelser som utspelar sig. Genom att låta roller bytas mellan karaktärerna ifrågasätter han traditionella berättartekniker och bjuder in läsaren till att reflektera över verklighetens konstruktion. Denna metod kan upplevas som utmanande men erbjuder också en rik litterär upplevelse.

Kritiker har delat åsikter om Möllerstedts stil. Vissa ser hans strävan efter förnyelse som lovvärd, medan andra är mer skeptiska till hans avvikelse från konventionella berättarformer. Oavsett åsikt är det tydligt att Möllerstedt har en klar vision och en välorganiserad struktur i sitt skrivande.

Boken erbjuder en intressant dialog mellan det förflutna och nutiden, där mytologiska teman speglas i moderna situationer. Detta skapar en dynamik som engagerar läsaren och uppmanar till djupare eftertanke kring de val vi gör och de omständigheter vi befinner oss i.

"I själva Verket" är en bok för den litterärt intresserade som söker nya perspektiv och utmaningar inom skönlitteraturen. Möllerstedts arbete bidrar till den pågående diskussionen om romanens form och funktion i vår tid, vilket gör den relevant för både kritiker och läsare.

GUNNAR MÖLLERSTEDT I själva verket

När Gunnar Möllerstedts debutroman "Vikarien" kom ut förra våren, delade den kritikerna i två ganska väl avgränsade läger. Den ena gruppen hade ganska litet till övers för de försök till förnyelse av romanformen på flera plan som Möllerstedt här experimenterade med, medan de övriga applåderade hans djärva strävan att flytta på gränserna för en litteraturform som ofta dödförklarats. I SJÄLVA VERKET utgör en fristående fortsättning till "Vikarien". Vi möter här på nytt extraläsaren David Seeman i en serie situationer som utspelas dels i spanska turistmiljöer, dels hemma i Göteborg. Liksom i den förra boken utgör den antika Theseuslegenden ett underlag för berättelsen, och det inträffar även nu att roller byts i händelser av i dag. "Vad menar Möllerstedt med detta? Vill han verkligen påstå att sådana saker kan ske?" Nej, naturligtvis vill han inte det, han har en mycket välorganiserad hjärna. Kanske de strävanden som dikterar Gunnar Möllerstedts skapande bäst formulerats av C.G. Bjurström i ett Parisbrev till D.N. där Jacques Howletts analys av "Thèmes d’avant garde" beskrivs med följande ord:

"När avantgarde-romanen avstår från att prestera 'levande' gestalter eller händelser följer den bara en utveckling liknande den som måleriet har genomgått i och med att det avstod från att åstadkomma 'likhet' eller 'naturtrohet'. Romanen har kastat loss från den 'naivt uppfattade verkligheten' för att själv bli ett föremål och för att erövra en sorts autonomi, där fragmenten av en värld eller ett liv organiseras efter ett eget, överlagt mönster."