Anette Skåhlberg

---

Fiskens hemlighet

NÄR MOLLY KOMMER hem lägger hon ur fisken från väskan på köksbänken. Hon tänker göra läxorna först innan hon rensar den. Medan hon sitter där och skriver matteläxan så hör hon plötsligt en röst som säger - Snälla släpp ner mig i vattnet. Hon tittar förskräckt upp och vänder blicken mot diskbänken där fisken ligger. Hörde hon fel eller? Det var väldigt svagt och hon inbillade sig säkert. När hon tar upp pennan för att börja skriva på talet hon just räknade på, så hör hon igen samma röst - en svag och utmattad röst som än en gång ber om Mollys hjälp. Släpp ner mig i vattnet snälla...

Molly skyndar fram till diskbänken och tittar mot fisken. Och blir helt chockad. För mitt i det skimrande fiskskinnet avspeglar sig ett barnansikte. Släpp ner mig i vattnet säger det, och till och med rör på munnen i fiskskinnet. Skrämd fyller Molly diskhon med vatten och släpper ner fisken. Sedan ringer hon Walter.

Kom genast hit Walter. Du måste komma hit nu. Nu! Fisken som vi fångade - den har börjat prata..."

Varför har jag skrivit Fiskens Hemlighet?

Jag älskar tanken att det finns varelser och världar långt ner i djuphaven som vi ännu inte känner till. Vad vet vi? Det kanske är fullt möjligt att det finns liv därnere så som vi inte trodde det skulle gå men att det som pågår därnere utvecklas i sin takt utefter vad deras behov är.

Jag vill veta mer. Jag fantiserar om hur det kanske är. Det är helt fantastiskt att vi vet mindre om djuphaven än världsrymden. I dessa tankar föddes Fiskens hemlighet. Jag vill att vår verklighet så som vi känner till den ska få möta djuphavens verklighet (fast det är ju fantasy) Det kanske finns massa liv därnere? Allt liv där kanske finns för att jordens inre är lika varmt som solen. Vad vet vi som behövs för att det livet därnere ska kunna existera? Det är rätt otroligt att vi vet mer om vår världsrymd än våra djuphav som är på vår egen planet. Den kände ubåtsdesignern Graham Hawkes sa att våra raketer är riktade åt fel håll och att vi istället borde göra allt vi kunde för att utforska djuphaven. Jag är beredd att hålla med. Tänk att det på vår planet finns 60% vatten och 90% av det vattnet är djuphav. Det är fortfarande över 90% som är outforskat. Vad månne gömma sig längst ner på djupen? Är det kanske till och med så att det finns öar och samhällen där? Vem vet...

"När Molly kommer hem lägger hon ur fisken från väskan på köksbänken. Hon tänker göra läxorna först innan hon rensar den. Medan hon sitter där och skriver matteläxan så hör hon plötsligt en röst som säger - Snälla släpp ner mig i vattnet. Hon tittar förskräckt upp och vänder blicken mot diskbänken där fisken ligger. Hörde hon fel eller? Det var väldigt svagt och hon inbillade sig säkert. När hon tar upp pennan för att börja skriva på talet hon just räknade på, så hör hon igen samma röst - en svag och utmattad röst som än en gång ber om Mollys hjälp. Släpp ner mig i vattnet snälla...

Molly skyndar fram till diskbänken och tittar mot fisken. Och blir helt chockad. För mitt i det skimrande fiskskinnet avspeglar sig ett barnansikte. Släpp ner mig i vattnet säger det, och till och med rör på munnen i fiskskinnet. Skrämd fyller Molly diskhon med vatten och släpper ner fisken. Sedan ringer hon Walter.

Kom genast hit Walter. Du måste komma hit nu. Nu! Fisken som vi fångade - den har börjat prata..."

Varför har jag skrivit Fiskens Hemlighet?

Jag älskar tanken att det finns varelser och världar långt ner i djuphaven som vi ännu inte känner till. Vad vet vi? Det kanske är fullt möjligt att det finns liv därnere så som vi inte trodde det skulle gå men att det som pågår därnere utvecklas i sin takt utefter vad deras behov är.

Jag vill veta mer. Jag fantiserar om hur det kanske är. Det är helt fantastiskt att vi vet mindre om djuphaven än världsrymden. I dessa tankar föddes Fiskens hemlighet. Jag vill att vår verklighet så som vi känner till den ska få möta djuphavens verklighet (fast det är ju fantasy) Det kanske finns massa liv därnere? Allt liv där kanske finns för att jordens inre är lika varmt som solen. Vad vet vi som behövs för att det livet därnere ska kunna existera? Det är rätt otroligt att vi vet mer om vår världsrymd än våra djuphav som är på vår egen planet. Den kände ubåtsdesignern Graham Hawkes sa att våra raketer är riktade åt fel håll och att vi istället borde göra allt vi kunde för att utforska djuphaven. Jag är beredd att hålla med. Tänk att det på vår planet finns 60% vatten och 90% av det vattnet är djuphav. Det är fortfarande över 90% som är outforskat. Vad månne gömma sig längst ner på djupen? Är det kanske till och med så att det finns öar och samhällen där? Vem vet...