Sven Nyberg 

---

Det blåser från norr

I "DET BLÅSER från norr" av Sven Nyberg får läsaren en inblick i författarens barndom på en bondgård i Värmland. Boken rör sig genom minnen av att sprida dynga, sköta hästar och kor, och beskriver hur landskapet format hans liv och tankar. Med en lyrisk ton vävs personliga erfarenheter samman med kulturella referenser, vilket ger en djupare förståelse för både individen och den omgivande naturen.

Nyberg skildrar sin uppväxt nära Esaias Tegnérs barndomshem, där han som barn upplevde hur vinden svepte över de nyharvade åkrarna. Dessa minnen av jord och andar ger en poetisk dimension till berättelsen. Historiska figurer som Erik Gustaf och Selma dyker upp i hans barndomsberättelser, vilket skapar en rik väv av litterära och kulturella influenser.

Efter att ha blivit lärare i svenska och historia i Uppsala reflekterar Nyberg över sitt yrkesliv. Han beskriver hur det är att arbeta med utbildning, men också hur saknaden av det lantliga livet präglar hans nuvarande tillvaro. Denna känsla av tomhet förstärker kontrasten mellan det förflutna och nuet.

Under sin tid i Norrbotten har Nyberg fortsatt att utforska sina rötter och sin identitet. Hans erfarenheter från Värmland genomsyrar hans liv, även om han nu lever i ett annat landskap. Denna dualitet mellan det förflutna och nuet ger boken en djup resonans, där läsaren kan känna igen sig i sökandet efter tillhörighet.

"Det blåser från norr" är en poetisk skildring av familj, relationer och kärlek, där naturen spelar en central roll. Boken erbjuder både nostalgiska minnen och insikter om livet i Norrbotten, vilket gör den till en värdefull läsupplevelse för den som uppskattar lyrik och personliga berättelser.

Jag växte upp på en bondgård i Värmland. Jag lärde mig att sprida dynga, lägga hölass och sköta hästar och kor.

Bondgården låg inte långt från Esaias Tegnérs barndomshem. När det bläste över de nyharvade åkrarna på Värmlandsnäs, yrde jord och stora andar omkring mig. Historikern Erik Gustaf, berätterskan Selma och skalden Gustaf fanns i läksängen om vårarna. En och annan ton slog rot.

En dag tog jag mjölkbussen till Säffle för vidare befordran till Uppsala. Där gjordes jag om till lärare i svenska och historia. Det är ett trevligt jobb, även om det känns tomt att inte ha några hästar att vattna om kvällarna.

Senare blev det till att tjäna extra pengar ett år i Överkalix. På den vägen är det fortfarande. Nu har jag bott i Norrbotten i över tjugo år. Även om jag har ett mysigt men något musealt värmländskt rum i mitt medvetande, lever jag i det närvarande Norrbotten.