Gösta Gustaf-Janson 

---

Tofflan byter hamn

I "TOFFLAN BYTER hamn" av Gösta Gustaf-Janson, som publicerades under 2000-talet, utforskas teman kring identitet och förändring. Berättelsen följer en karaktärs resa genom livets olika hamnar, där varje plats erbjuder nya insikter och utmaningar.

Boken utspelar sig i en modern kontext och belyser hur människor navigerar genom livets osäkerheter. Genom att skildra olika relationer och miljöer, ger Gustaf-Janson läsaren en inblick i hur yttre omständigheter kan påverka inre liv. Denna dynamik mellan individ och omgivning står i centrum för berättelsen.

Stilen präglas av ett reflekterande språk som inbjuder till eftertanke. Författarens förmåga att fånga känslor och tankar gör att läsaren lätt kan relatera till karaktärernas upplevelser. Omslaget, designat av Gösta Kriland, förstärker bokens tematik och ger en visuell ingång till berättelsen.

Läsekretsen för "Tofflan byter hamn" omfattar både unga vuxna och äldre läsare som söker djupare förståelse för livets komplexitet. Boken passar väl in i genren modern och samtida skönlitteratur, där den bidrar med en nyanserad bild av mänskliga relationer.

Genom att läsa denna roman får man möjlighet att reflektera över sina egna livsval och de hamnar vi alla byter under vår livstid. "Tofflan byter hamn" erbjuder en tankeväckande läsupplevelse som stannar kvar länge efter sista sidan.

Tofflan

kallades han redan i skolan, och det var ett öknamn som han inte gillade – kanske därför att det hade fog för sig. Ty i hela sitt liv hade han varit ett stycke toffla, fastän han utifrån sett var en sjusärdeles en karl som levde flott på inkomster hans uppfinningar gav, som bodde i ett magnifikt chateau nära Båstad, och som hade en charmant fru med ett fint namn i tennis-kretsar. Men äktenskapet var inte lyckligt. Han ignorerades av sin fru, toppreds av sina två inte alldeles värderade barn, nonchalerades av sin svärfar och sin svåger. Och han kunde inte komma loss tack vare ett infernalisk avfattat kombinerat äktenskaps- och affärskontrakt, som han hade skrivit under i sin förälskelses och uppfinnarnostalgiens rus.

Kunde han inte? Jo, när hans leda vid tillvaron, familjen och jargongen bakom vilken han liksom gömde sig, inte kunde bli djupare, fick han en djärv och vanvettig idé: han skulle så att säga ta semester och ändå enligt det förfärliga kontraktet vara kvar hos sin familj. Han fick en sammansurven i den informator som han anställde för sin son, och han tog sin semester och reste bort och var samtidigt hemma . . .