John Dickson Carr 

---

Den försvunna galgen

I BOKEN "DEN försvunna galgen" av John Dickson Carr, som publicerades under 1950-talet, utforskas mysteriet kring en hängning som inträffar under en teaterföreställning. Berättelsen tar läsaren med på en spännande resa genom intriger och gåtor i en dramatisk miljö.

Huvudkaraktärerna ställs inför en rad oförklarliga händelser. En hängning sker mitt under föreställningen, vilket väcker frågor om verklighetens gränser och illusionens makt. Carr väver skickligt samman klassiska detektivinslag med psykologiska insikter, vilket skapar en intressant läsupplevelse.

Temat i boken rör sig kring rättvisa och moral, där karaktärerna tvingas fatta svåra beslut. Teatermiljön förstärker känslan av osäkerhet och spänning. Läsaren får följa med på en intellektuell utmaning där ledtrådar och misstankar ständigt skiftar.

"Den försvunna galgen" tilltalar både entusiaster av klassiska mysterier och de som uppskattar djupare psykologiska skildringar. Carrs förmåga att skapa komplexa karaktärer och intrikata plottar gör boken till ett intressant val för den litterärt intresserade.

Boken erbjuder en insiktsfull och tankeväckande läsning. Den bjuder in till reflektion över mänskligt beteende och de val vi gör under press. Med sin unika blandning av drama och mysterium står "Den försvunna galgen" som ett betydelsefullt verk inom genren.

Scenen är London. Det är natt och tät dimma. En man råkar vilse i dimman, trevar sig fram på en okänd gata. Plötsligt ser han på en vägg skuggan av en galge, med rep och ögla. Skuggan av bödeln rör sig uppför de tretton stegen för att justera öglan... Vad skall den kusliga synen innebära? Men ännu kusligare är den händelse, som före detta chefen för Scotland Yard tillsammans med sin franske vän, detektivchefen från det franska Sureté, monsieur Bencolin, och hans assistent råkar ut för. Det är också i London, efter teamarnas slut. En lyxbil, en svart limousine, skjuter fram ur en tvingande dimma och kör över de tre herrarna. Vid ratten sitter en jättelik neger, som kör skuren. Liket kör i rasande fart genom Londons gator...

J.B. Priestley har sagt att John Dickson Carr har "en känsla för det makabra som höjer honom högt över genomsnittet av deckarförfattare". Den här boken vittnar verkligen om det. Men han har också sinne för intrig och spänning. Själv anser han att deckarförfattarens enda dödssynd är att vara tråkig. Och den hemfaller han inte åt.