Lena Bivner

---

Helvetet jag kallade kärlek

HELVETET JAG KALLADE kärlek är en självbiografisk roman om hur destruktiv kärlekens kraft kan vara, om att hamna i ett helvete och hur du kan hitta styrkan att ta dig därifrån. Lena Bivners debutroman är en uppriktig berättelse som bygger på erfarenheter från en drygt fem år lång relation, en tillvaro som pendlade mellan ömhet och aggression, värme och kyla och där ljuva smekningar snabbt blev till hat, hot och kontroll. En tillvaro där varje timme blev oförutsägbar.

En självbiografisk roman om hur destruktiv kärlekens kraft kan vara, om att hamna i en tillvaro som blir till ett helvete och hur det går att hitta styrkan att ta sig därifrån.

Lena Bivner beskriver sig själv som en stark person med en ordnad tillvaro och ett stort socialt umgänge. Ändå trillade hon dit. Det visar att i stort sätt vem som helst kan hamna i en förgörande relation.

Lena Bivners debutroman är en uppriktig berättelse som bygger på erfarenheter från en drygt fem år lång relation där hon själv bröts ner bit för bit. En tillvaro som pendlade mellan ömhet och aggression, mellan värme och kyla och där ljuva smekningar snabbt blev till hat, hot och kontroll. En tillvaro där varje timme blev oförutsägbar.

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken eller benbrott men den sargar själen och upplevs av många som värre än slagen. Fysisk misshandel har alltid inletts med en längre period av psykisk misshandel. Förhoppningsvis kan den här berättelsen kasta ljus på ett stort problem som det idag talas relativt lite om. Helvetet jag kallade kärlek är en naken och hänsynslös berättelse om att offra allt för kärleken.

Recensioner

I "Helvetet jag kallade kärlek beskriver Lena Bivner sin upplevelse av en femårig destruktiv relation. Det är en bok om sjukdomarna beroende och medberoende. Hur en dejt från en dejtingsida blir till en passion med mörka bottnar, uppoffringar, sargad självkänsla, rop på hjälp, tillbaka i relationen och till slut ett avslut. Den beskriver en mamma som sakta bryts ner, inte tar ansvar för sitt liv utan försummar sina barn och stannar kvar i en destruktiv relation. Givetvis med de självklara ingredienserna av kontroll, svartsjuka och fysiska övergrepp." "... den får ses som en beskrivning av en persons upplevelse av en relation och som det kommer boken vara läsvärd för personer som känner igen sig i liknande relationer." BTJ-häftet nr 18, 2018.

"Helvetet jag kallade kärlek" är modig, lättläst och personligt skriven" "Ämnet är jätteviktigt och boken är en lättläst berättelse ur verkliga livet, ett bevis på att nästan vem som helst kan drabbas." "Boken avslutas med information om psykisk misshandel och författarens förhoppning är att boken ska fungera som ögonöppnare och vara till hjälp för någon som befinner sig i en riktigt dålig relation och utstår själsliga övergrepp." Litteraturmagazinet

"Aldrig tidigare har en bok fått mig att vräka ur mig de värsta obsceniteter och grövsta okvädingsord på mitt bosniska modersmål. Jag genomgår grader av ilska jag sällan upplevt, allt tack vare bokens man med psykopatiska drag. Helvetet jag kallade kärlek är en resa med en galning med ett fullkomligt maktbegär och som inte skyr några medel att fullständigt ta ifrån huvudpersonen hennes värdighet. Jag blir chockerad att Lena ställer upp på de orimliga krav hon får. Eller att hon accepterar behandlingen hon utsätts för. Men vem är jag att döma?

Det är enkelt för en åskådare att tycka och tänka. Hade dessa mönster varit enkla att bryta så hade inte så många människor, om ens några, varit kvar i så här destruktiva förhållanden. Det hela är en hjärntvätt. En malign galnings systematiska och kalkylerade metod att dominera. Ett perverterat mobbningsbeteende som för länge sedan gått över styr. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga." "Det är en viktig, intressant och relevant bok. Jag är säker på att där finns ett stort mörkertal med män och framför allt kvinnor som lever under sådana förhållanden som vi får bevittna. Man kan säga att boken är fantastiskt bra för vad den är tänkt att vara. Den gör sin roll precis så som den ska. Man bör betrakta det som en dokumentär ur ett förstapersonsperspektiv." Sagokungen