Erik Lundemark 

---

Arbetsstugorna

I "ARBETSSTUGORNA" AV Erik Lundemark utforskas en viktig del av svensk historia som rör barnens utbildning och sociala välfärd under tidigt 1900-tal. Boken belyser hur arbetsstugorna i Norrbottens och Västerbottens län etablerades som en respons på nödåret 1902-03, med syftet att ge barn i glesbygden möjlighet till ordnad skolgång.

Under sin verksamhet i Norrbotten växte antalet arbetsstugor till som mest sjutton, trots betydande ekonomiska och praktiska utmaningar. Dessa stugor fick stöd genom statsbidrag samt frivilliga donationer från hela Sverige, vilket var avgörande för deras fortsatta existens. I Västerbotten upphörde arbetsstugorna redan sommaren 1903, men idén återupptogs 1909 för att ge fjällbygdens barn bättre utbildningsmöjligheter.

Arbetsstugorna utvecklades från att vara en tillfällig lösning till att bli en institution med både social och pedagogisk inriktning. De fungerade som förebilder för de kommunala skolhemmen och bidrog till spridningen av det svenska språket, särskilt i områden med finsktalande befolkning. Genom insamlingar och kollekt i kyrkorna fick de ekonomiskt stöd från samhället.

Den 1 juli 1954 upphörde verksamheten för arbetsstugorna, och lokalerna övertogs av kommunerna. Många av dessa blev kommunala skolhem eller användes för andra utbildningsrelaterade ändamål. Stiftelserna som bildades för att förvalta donationerna fortsätter än idag att dela ut stipendier till studerande ungdomar från de områden där arbetsstugorna en gång verkade.

"Arbetsstugorna" är en betydelsefull skildring av hur samhällsinsatser kan forma utbildningssystemet och påverka generationer av barn. Lundemarks arbete ger läsaren en djupare förståelse för den historiska kontexten och de sociala insatser som har bidragit till att forma dagens svenska skola.

Arbetsstugorna i Norrbottens och Västerbottens län tillkom som hjälp åt barn under nödåret 1902-03. I Västerbotten upphörde arbetsstugorna redan sommaren 1903, men i Norrbotten levde de åtta första arbetsstugorna vidare trots stora ekonomiska och praktiska svårigheter. Arbetsstugorna blev i Norrbotten fler och var som mest sjutton i samtidig verksamhet. De erhöll statsbidrag, men frivilliga gåvor från skilda delar av Sverige spelade en stor roll för ekonomin. År 1909 togs iden om arbetsstugor för glesbygdens barn upp på nytt i Västerbotten och där syftades för det med tiden själs arbetsstugorna en betydande insats för att bereda fjällbygdens barn ordnad skolgång. Arbetsstugorna ville väjda till folks givmildhet och insamlingar. Under en följd av år togs kollekt upp i alla rikets kyrkor till förmån för arbetsstugorna. Från att ha varit en tillfällig åtgärd utvecklades arbetsstugorna med social och pedagogisk syftning. De blev före­ dömen för de kommunala skolhemmen. Många arbetsstugor var förlagda till trakter med finsktalande befolkning och blev ett medel att utbredda det svenska språket. Den 1 juli 1954 upphörde arbetsstugorna. Lokalerna övertogs av kommunerna. Några blev kommunala skolhem, andra användes som skollokaler eller utnyttjades för andra kommunala ändamål. Stiftelserna blev förvaltare av donationerna och utdelar årligen stipendier till studerande ungdom från arbetsstugornas forma uppdragningsområden.