Anita Salomonsson 

---

Vackrast var ändå mamma

I "VACKRAST VAR ändå mamma" bjuder Anita Salomonsson på en gripande skildring av familjelivet i en liten by i Västerbotten, där kärlek och motgångar vävs samman på ett oförglömligt sätt. Berättelsen utspelar sig i en tid präglad av fattigdom och svåra omständigheter, men Salomonsson lyckas fånga det mänskliga i sin helhet, där värdighet och glädje finns även i de enklaste stunderna.

Romanens fokus ligger på Beatrice och Salomon, föräldrar som trots sina begränsningar framstår som hjältar i sina barns liv. Med pappan ofta borta på arbete, blir mamman den centrala figuren som håller samman familjen. Genom hennes ögon får vi en djupare förståelse för livets utmaningar och de små triumfer som gör vardagen värdefull. Salomonsson skriver med en ömhet som gör att läsaren inte bara ser de svåra tiderna, utan också det skimrande ljuset av kärlek och gemenskap som genomsyrar familjen.

Boken utforskar också de relationer som formar våra liv. Vi möter den ensamma systern och sömmerskan som reser runt för att hjälpa andra, men som själv saknar barn. Dessa karaktärer bidrar till den rika väven av livserfarenheter som Salomonsson skildrar. Genom att belysa misstron mot auktoriteter, som skolläraren och fattigvården, ger författaren en nyanserad bild av samhället och dess komplexitet.

"Vackrast var ändå mamma" är mer än bara en berättelse om en familj; det är en hyllning till modet och styrkan hos kvinnor och män som kämpar för sina nära och kära. Anita Salomonsson visar hur livet, med alla sina prövningar, kan ge upphov till en djup och varaktig kärlek. Denna roman är en inbjudan att reflektera över vad som verkligen betyder något i livet och hur vi kan finna skönhet även i de svåraste stunderna.

För den som uppskattar skönlitteratur med djup och känsla är "Vackrast var ändå mamma" en bok att ta del av. Med sina starka karaktärer och vackra språk erbjuder den en läsupplevelse som stannar kvar länge efter att sista sidan är vänd.

Beatrice och Salomon och deras barn bor lite utanför det samhälle i Västerbotten som Anita Salomonsson skildrat i sina båda tidigare romaner Änglabilder (1994) och Genom tidens handflata (1995). Pappan är byggnadsarbetare och vistas ofta borta från hemmet under veckorna, den centrala gestalten i familjens liv är på ett självklart sätt mamma.

Trots att romanen skildrar en tid fylld av fattigdom och svåra förhållanden låter Anita Salomonsson personerna i romanen behålla hela sin värdighet och hon gör det med en ömhet som tillåter oss att också se skimret över dagarna och glädjen i vardagen. Boken lyfter fram de storslagna föräldrarna Beatrice och Salomon. Trots de enkla och vardagliga omständigheterna är de människor som skulle ha kunnat vara hjältar ur Odysséen.

Vi får följa hur familjen växer, lillgossen som dör bara några månader gammal, Beatrices självständiga men olyckligt ensamma syster, sömmerskan som reser runt i bygden och syr examenskläder åt barnen men som själv är barnlös, misstron mot och rädslan för överheten vare sig den representeras av skolläraren eller fattigvården.

Anita Salomonsson har skrivit en ny stor roman om livet i en liten by i norra Sverige, den här gången med sin egen mor i centrum för berättelsen.