Graham Greene 

---

Barn, präster och revolutionärer

I "BARN, PRÄSTER och revolutionärer: en essäsamling" av Graham Greene utforskas komplexiteten i mänskliga relationer och samhälleliga förändringar. Utgiven under 1980-talet, erbjuder boken en djupgående analys av olika aspekter av livet, där författarens skarpa iakttagelser och reflektioner står i centrum.

Greene tar läsaren med på en resa genom olika kulturella och sociala kontexter. Han berör ämnen som religion, politik och moral, vilket ger en mångfacetterad bild av de utmaningar som människor ställs inför. Med sin karakteristiska stil väcker han frågor om tro och tvivel, samt hur dessa påverkar individens livsval.

Boken innehåller flera essäer som belyser olika perspektiv på de teman som tas upp. Genom att kombinera personliga erfarenheter med bredare samhällsanalyser skapar Greene en dialog mellan det individuella och det kollektiva. Denna metod ger läsaren möjlighet att reflektera över sina egna värderingar och uppfattningar.

"Barn, präster och revolutionärer" riktar sig till en publik som söker djupare insikter i mänskligt beteende och samhälleliga strukturer. Boken passar både den litterärt intresserade och den som vill förstå de komplexa dynamiker som formar vår värld.

Sammanfattningsvis bidrar denna essäsamling med viktiga perspektiv på frågor som berör oss alla. Genom att läsa Greennes texter får man möjlighet att tänka efter och ifrågasätta sin egen plats i samhället.

Graham Greene

Barn, präster och revolutionärer

Graham Greene är inte bara en av den moderna romanens mästare och en lysande politisk reporter på högsta nivå, han är också en briljant kulturskribent. När han nu ger ut sina samlade essäer, av vilka ett urval här presenteras för svenska läsare, frapperas man av den logiska kontinuiteten i hans författarskap. Hans grundinställning, hans normer är desamma hos trettioåringen som hos sextioåringen, och när han säger att en människa bör bedömas lika mycket efter sitt hat mot människor och förhållanden som efter sin kärlek till dem, kan han låta sitt eget författarskap illustrera tesen.

Förhållandena han skildrar kan vara sjuttonhundratalet's London, där en oförvitlig gravyrhandlare utsätts för en rad otroliga och oförklarliga practical jokes, eller det moderna turistvänlighetens utveckling ur en grupputfärd av en nykterhetsloge i Leicester, arrangerad av en svrare som hette Thomas Cook, eller Louis B. Mayers försök att erövra London med en glamorös presslunch, eller bombkrigets återspeglings i skolpojkslitteraturen. Människorna – de kan vara Castro eller Mao, kyrkofursten Pius XII, som valde att kanonisera ett förlåtande barn, eller upptäcktsresande den Livingstone under en analys av alla – de smaka kulturkritiken Herbert Read. Själv framträder Greene, kanske delvis ofrivilligt, i ett knippe studier av Henry James, och till sist i sitt personliga postscriptum om ett återbesök i Sierra Leone, skådespelarst för "Hjärtpunkten", år 1968.