Sune Jonsson 

---

Brobyggarna

I "BROBYGGARNA" AV Sune Jonsson utforskas teman kring mänskliga relationer och samarbete. Boken publicerades under en tid präglad av förändringar och reflekterar över hur individer kan förena sina krafter för att skapa något större.

Jonsson belyser i sin text hur olika perspektiv och erfarenheter bidrar till gemensamma mål. Genom att skildra olika karaktärer och deras interaktioner, framträder en bild av hur broar byggs, både bokstavligt och bildligt. Denna tematik är relevant för läsare som intresserar sig för sociologi och mänskligt beteende.

Boken erbjuder en djupgående analys av de utmaningar som uppstår i samarbeten. Jonsson tar upp frågor om tillit, kommunikation och konflikthantering, vilket gör den till en intressant läsning för såväl akademiker som allmänheten.

"Brobyggarna" kan ses som en viktig del av den svenska litteraturen, där den bidrar med insikter om samhälleliga strukturer och individens roll i dessa. Den passar särskilt bra för dem som söker förståelse för hur vi kan arbeta tillsammans i en komplex värld.

Avslutningsvis ger Jonssons verk en värdefull inblick i dynamiken mellan människor och hur vi kan lära oss av varandra. Boken fungerar som en inspirationskälla för dem som vill fördjupa sig i ämnet samarbete och relationer.

Bron finns. Den förbinder de höga niporna i en ångermanländsk istidssjö: Öre älv. Den är 190 meter lång och 41 meter hög. Den var på sin tid världens största normalspariga järnvägsbro av sten. Den byggdes under det första världskrigets år och är ett monument över skaparkraft från denna den stora förintelsens tid. Brobyggarna är så- ledas delvis en dokumentär roman. Ramberättelsen följer i detalj framvänten av denna för sin tid märkliga skapelse. I arbetsrapporten till Kungliga Järnvägsstyrelsen berättar med fakticitets poesi den av både romanens och verklighetens arbetare uppburne arbetschefen om det komplicerade tekniska planeringsarbetet, de olika fa- serna i brons framväxt och de dagliga praktiska svårigheterna i en tid fylld av krigets vånda och materiella brister, i skuggan av den stora folkarså, som kallas för spanska.

Människorna fanns. Kanske inte på det sätt som deras öden klang- er och blommar kring denna bärande ramberättelse. Men de levde och verkade i den stora förintelsens tid, och har övervintrat som fol- kliga sägner eller som medvetandeshorn för händelser som i sin tur avslnbror berör dem. Brobygggarna möter vi en brokad av folkliga föreställningssätt och märk- liga livsöden. Motor-Jonsson, som sökte Jesus och som i lik- het med denne korsfästes – på en bönhusvägg under dörrörelsens första exstatiska år, träarbetaren Jonas Gustaf Karlsson, som på ett genuint folkligt sätt dockar över slagruta och magnetisk särd- nning och som på den vägen finner förklaringen till arbetskamratens olyckso. I myllret på arbetsplatsen finns också den blide men naive Petrus Larsson, som förälskar sig i en skyltdocka, stenarbetaren Emil Olsson som på grund av arbetets monotoni tror förvandlad till en arbetshäst, marketenterens Olssons man, som säljer bäst den soliga junidag, då sonen drunknar vid brobyggnadsplatsen, eller Klara Nyman, som uppmärksammar av en fotograf först då hon ligger liklad i kista som ett av de första offren för spanska sjukan.

Brobyggarna är på många sätt en tidskildring. Kriget med dess långvariga sotregen, passerande invalidtransporterer eller köldvintrar- ningar, som saboterar upplevelser som västfrontens likare, är en mycket påtaglig fond. I denna roman finner man en märklig förening av Sune Jonssons sätt att arbeta i dokumentär anda och samtidigt fabulera med inre eller yttre verklighet som grund.