Skärvor betyder lycka
Det var egentligen en alldeles vanlig, enkel polisutredning. "Ren rutin", som kriminalkommissarie O. P. Nilsson så gärna uttryckte sig. Men det var något som inte stämde, något ogripbart och förbluffande, något som fick de garvade polismännen att känna kuslig olust inför en plötsligt svår uppgift.
Sam
sjömannen med världens storstäder i blodet och oklara minnen var ju den naturlige mördaren. Det var så uppenbart att han måste ha dödat
Barbara
flickan som kanske trängt sig på honom, som var olycklig och söndersliten, flickan som sökte spänning och fann döden. Det var så uppenbart att han dödat henne... och ändå var det kanske inte så.
Vera
är en skönhetsdrottning och nu Barbaras styvmor kunde inte förstå hur flickan hamnat i trappan till huset i Bastugatan. Hon tänkte på
Roger
den unge målaren med massor av charm och ett fast beslut att komma framåt i världen... och varför målade han just i Bastugatan?
Genuin Stockholmsmiljö
är vad Vic Suneson målar upp i denna hans kanske bästa dec-kare. Han för historien framåt i ett emellanåt svindlande tempo och låter dessemellan läsaren lugna ner sina nerver i en mjuk skildring av en Stockholmsbild.
Spänning
bjuder han på, både inre och yttre, ibland rasar historien framåt nästan skrämmande men till slut är det ändå O. P. Nilsson och hans trogna medhjälpare, tunge Jesper Falk och tålfrie Aron Andersson, som knyter upp knutarna.