Olaus Brännström 

---

Om guds husfolk

OLAUS BRÄNNSTRÖM PRESENTERAR i "Om guds husfolk: Herdabrev till Luleå stift" en djupgående analys av kyrkohistoriska frågor under en betydelsefull period. Boken, som utkom under tidigt 1900-tal, fokuserar på den svenska kyrkans utveckling och dess relation till samhället. Genom att undersöka herdabrevens innehåll och funktioner ger Brännström läsaren en inblick i den religiösa och kulturella kontexten i Luleå stift.

I "Om guds husfolk" framhäver Brännström hur herdabreven fungerade som viktiga kommunikationsverktyg mellan kyrkan och församlingen. Dessa brev innehöll inte bara teologiska riktlinjer utan även praktiska anvisningar för det dagliga livet. Författaren belyser hur dessa dokument speglar tidens sociala och politiska strömningar, vilket gör boken relevant för både teologer och historiker.

Boken erbjuder en grundlig genomgång av de centrala teman som präglar herdabrevens innehåll. Brännström analyserar hur dessa texter bidrog till att forma den lokala identiteten och hur de påverkade relationerna mellan olika samhällsgrupper. Genom att sätta in texterna i ett större sammanhang visar han på deras betydelse för den svenska kyrkans historia.

Läsekretsen för "Om guds husfolk" inkluderar akademiker, studenter och alla med intresse för kyrkohistoria och teologi. Boken fungerar som en värdefull källa för dem som vill förstå den komplexa dynamiken mellan religion och samhälle under denna tid.

Sammanfattningsvis erbjuder Olaus Brännströms verk en grundlig och insiktsfull analys av herdabrevens roll i Luleå stift. Genom att utforska dessa historiska dokument bidrar boken till en djupare förståelse av den svenska kyrkans utveckling och dess påverkan på det lokala samhället.

Luleå stifts femte biskop är en stiftets egen son. Han är född och fostrad i Västerbotten och har som präst huvudsakligen tjänstgjort i Norrbotten, längsta tiden därav i länets finbygd.

Herdabrevet, som är ställt till allt stiftets folk, ger en framställning av stiftets andliga historia med de spänningar som uppstått, och klargör hur stiftets ledare vill förhålla sig till de kyrkliga riktningarna som finns där.

Stiftets organisationsbild granskas och värderas. De nya gudstjänstformerna diskuteras i ett kapitel, som även ger en principiell behandling av de problem som hör samman med gudstjänsten.

De många tjänsterna i kyrkan ägnas stor uppmärksamhet i ett kapitel präglat av en erfaren församlingsprästs syn på och inlevelse i de problem som tjänsten i kyrkan aktualiserar.

Slutkapitlet "Främlingar och gäster" tar upp avfolkningsoch sekulariseringsproblem i deras relation till varandra och ger impulser till lösningar som kan ligga inom räckhåll för stiftets folk.

Allra sist riktar biskopen en särskild hälsning på finska till stiftets finsktalande befolkning, både den ursprungliga i Tornedalen och Torne lappmark och de många invandrarna, som påtagligt ökat behovet av att kyrkligt arbete bedrives också på finska språket.