Carl Ingvar Andersson (1899-1974) är en av Sveriges mest framstående historiker med en betydande roll inom det kulturella och akademiska livet. Han var associerad professor vid Lunds universitet mellan 1928 och 1938, och senare, mellan 1950 och 1965, blev han direktör för Riksarkivet. Anderssons forskningsfokus låg främst på 1600-talet, en tid präglad av stora förändringar och dynamiska händelser.
Hans mest kända verk är biografin om Eric XIV av Sverige, där han belyser både kungens styrkor och svagheter. Genom detaljerad research erbjuder Andersson en unik inblick i monarkins påverkan på svensk historia...