Anna Prave

---

Mörkret

Elin har ett till synes välordnat liv med heltidsarbete och bostadsrätt, men under ytan gömmer sig åratal av psykiskt lidande. En manisk episod eskalerar snabbt när hennes följeslagare Katten Jansson avlider. Elin går allt djupare in i ett psykotiskt tillstånd och börjar planera för att ställa världen till rätta - genom att döda sina fiender och utrota den ondska hon kommer åt. "Kommunen hade inte plogat gångbanan ännu och alla försökte gå i någon annans fotspår, det blev nästan som en rolig lek att försöka ta sig fram utan att skapa ett nytt märke i snön. En del av mig ville ta fram min hammare och slå ned dem mot staketet för att skapa harmoniska kling- och klonkanden för att öka vinterstämningen lite. En annan del av mig ville ta fram hammaren och springa ikapp Sara och börja banka på henne mitt bland alla människor. Slå hammaren hårt, mitt på hennes huvud och över ansiktet och låta blodet spruta och skvätta ut över den vita snön. Jag skulle skrattat högt och människorna runt omkring mig skulle bli rädda och ta sig därifrån så snabbt deras ben bar dem. I fantasin skrek Sara ända in i det sista, men när hon väl tystnat skulle lugnet falla över oss och den elda vår världens lidande ta slut."

Elin har ett till synes välordnat liv med heltidsarbete och bostadsrätt, men under ytan gömmer sig åratal av psykiskt lidande. En manisk episod eskalerar snabbt när hennes följeslagare Katten Jansson avlider.

Elin går allt djupare in i ett psykotiskt tillstånd och börjar planera för att ställa världen till rätta - genom att döda sina fiender och utrota den ondska hon kommer åt.

"Kommunen hade inte plogat gångbanan ännu och alla försökte gå i någon annans fotspår, det blev nästan som en rolig lek att försöka ta sig fram utan att skapa ett nytt märke i snön. En del av mig ville ta fram min hammare och slå ned dem mot staketet för att skapa harmoniska kling- och klonkanden för att öka vinterstämningen lite.

En annan del av mig ville ta fram hammaren och springa ikapp Sara och börja banka på henne mitt bland alla människor. Slå hammaren hårt, mitt på hennes huvud och över ansiktet och låta blodet spruta och skvätta ut över den vita snön.

Jag skulle skrattat högt och människorna runt omkring mig skulle bli rädda och ta sig därifrån så snabbt deras ben bar dem. I fantasin skrek Sara ända in i det sista, men när hon väl tystnat skulle lugnet falla över oss och den elda vår världens lidande ta slut."