Karl-Olov Arnstberg

---

Den dysfunktionella demokratin

I Den dysfunk­tionella demokratin kartlägger ­etno­lo­­gen Karl-Olov Arnstberg ­bristerna i den ­moderna demokratiska utvecklingen. Utifrån aktuell forskning och debatt diskuterar han vad dessa beror på och vad ­möjlig­heterna är att ­skapa ett ­samhälle som är både ­demokratiskt och väl ­fun­gerande.

En av världens bästa demokratier!

Det betyget brukar Sverige få i varje ­inter­nationell mätning.

Samtidigt kan allt större sprickor iakttas i ­sam­hällsbygget. Många allvarliga sociala och ekonomiska problem har slagit rot och fortsätter att växa, oavsett vilken ­regering som för tillfället sitter vid makten.

Någonting tycks alltså vara fundamentalt fel med dagens ­demokratiska system. Tidigare gick det demo­kratiska styrelse­skick som präglade ­Sverige och andra västländer hand i hand med en samhälls­utveckling som gynnade folkflertalet. Så är ­inte ­längre ­fallet.

I Den dysfunk­tionella demokratin kartlägger ­etno­lo­­gen Karl-Olov Arnstberg ­bristerna i den ­moderna demokratiska utvecklingen. Utifrån aktuell forskning och debatt diskuterar han vad dessa beror på och vad ­möjlig­heterna är att ­skapa ett ­samhälle som är både ­demokratiskt och väl ­fun­gerande.

Karl-Olov Arnstberg är sam­hälls­debattör och tidigare professor i etno­logi vid Stockholms universi­tet. Hans produktion sedan debuten 1972 är omfattande och flera av hans ­böcker har uppmärksammats stort i medierna.

Omslaget: »Dårarnas skepp« av okänd konstnär (1600-talet) efter Hiero­ny­mus Boschs målning med ­samma namn från cirka 1500. En dåre låtsas att han seglar fastän han i själva verket åker skridskor. I seglet har han ett öga, vilket gör att han inte ser hålet i isen framför sig.

»I denna bok granskas demokratin kritiskt. Den fråga jag vrider och vänder på är om demokratin, precis som marxismen, kombinerar en förförisk retorik med en djupt problematisk praktik. På det tyder att medan begreppet demokrati har en ­entydigt positiv klang står demokratins utövare, poli­­tikerna, sällan särskilt högt i kurs.

Att demokratins utövare ofta är hårt kriti­se­­rade tycks inte smitta av sig på demokratibegreppet. Förklaringen är kanske att den ­liberala ­demokratin i västvärlden är en sekulär religion.

Visserligen betyder demokrati folkmakt men makten har i de ­flesta av västvärldens demokratiska länder flyttat bort från folket och ägs ­numera av en liten elit. Över den eliten har professionella lobbyister, intresse­grupper och aktivister långt större makt än medbor­garna. Dessutom har politikerna i de olika partierna vanligen mer gemensamt med varandra än med sina väljare.

Väljarnas enda politiska handling i Sve­rige är att vart fjärde år peta ner sina röstsedlar i en låda och det spelar allt mindre roll vilket parti de lägger sin röst på.

Tänk om det system som vi hyllar som mänsklighetens största politiska bedrift bara är ett tyranni med bättre marknads­föring?

Genom att göra anspråk på att vara den enda legitima regimen för­hindrar demo­kratibegreppet en förutsättningslös debatt om hur samhället får ett bra fungerande styre.« Karl-Olov Arnstberg