Yasser Essa

---

Jag flydde från Syrien (arabiska)

Jag flydde från Syrien är en text om sönderslitning som identitet, om frihet som börda, och om människan när hon drivs till medvetandets yttersta gränser, och inte finner något annat än språket, ett skört och ensamt vapen. Detta är en diktsamling som inte bara läses, utan upplevs.

Denna diktsamling handlar inte om flykt, utan om omöjligheten att överleva.

I Jag flydde från Syrien ger Yasser Essa inte främst ett vittnesmål om kriget, utan blottlägger människans djupaste struktur när hon rycks bort från sig själv. Här är hemlandet inte längre en geografi, utan ett kroniskt sår i medvetandet, och exilen blir inte en plats, utan ett existentiellt tillstånd svävande mellan ”jag var inte” och ”jag är inte längre”.

Språket i denna samling är inte ett verktyg, utan en kampplats: det bryts sönder, gör uppror, splittras och återvänder sedan för att bygga en mening som vägrar att inge trygghet. Poeten skriver inte för att förklara, utan för att ifrågasätta; inte för att försköna smärtan, utan för att avslöja den in i dess sista lager.

Här är kärleken ingen räddning om den inte förenas med frihet, utan ännu ett prov inför avgrunden. Kroppen är inte något sekundärt, utan ett filosofiskt ställningstagande mot förtryck, mot arvet, mot rädslan. Till och med minnet förvandlas till en undflyende gestalt som omformar det förflutna lika mycket som det förstör det.

Jag flydde från Syrien är en text om sönderslitning som identitet, om frihet som börda, och om människan när hon drivs till medvetandets yttersta gränser, och inte finner något annat än språket, ett skört och ensamt vapen.

Detta är en diktsamling som inte bara läses, utan upplevs.

Formulärets överkant