V.C. Samuel

---

Kyrkomötet i Kalcedon

Kyrkomötet i Kalcedon fattade ett antal beslut. De viktigaste av dessa ur denna studies perspektiv är avsättningen av Dioskoros av Alexandria, antagandet av en trosdefinition samt hanteringen av Theodoretos av Kyrros och Ibas av Edessa. Det sätt på vilket kyrkomötet behandlade dessa frågor är av avgörande betydelse för förståelsen av kyrkans splittring. Detta analyseras i kapitel 2 och 3. Kyrkomötet hade en bakgrund som förklarar de problem som dess beslut kom att väcka i kyrkan. Denna bakgrund behandlas i kapitel 1. Kyrkomötet mötte motstånd från en stor del av kristenheten i Östern. Denna rörelse, ledd av några av tidens mest begåvade teologer, växte i styrka trots förföljelser och andra hinder. Rörelsen var så kraftfull att flera av Konstantinopels kejsare fann det nödvändigt att försöka blidka kyrkomötets kritiker. Denna skildring, tillsammans med den teologiska ståndpunkt som icke-kalcedonska ledare utvecklade, redovisas i de följande kapitlen. I ett av dessa kapitel jämförs deras kristologi med den kalcedonska gruppens kristologi, och i ett annat kapitel jämförs deras kristologi med den antiokenska gruppens kristologi. Det avslutande kapitlet innehåller författarens slutsatser om hur kyrkans splittring ägde rum samt en diskussion om betydelsen för vår tid av en fördjupad studie av detta ämne, särskilt i det indiska sammanhanget.

Kyrkomötet i Kalcedon fattade ett antal beslut. De viktigaste av dessa ur denna studies perspektiv är avsättningen av Dioskoros av Alexandria, antagandet av en trosdefinition samt hanteringen av Theodoretos av Kyrros och Ibas av Edessa. Det sätt på vilket kyrkomötet behandlade dessa frågor är av avgörande betydelse för förståelsen av kyrkans splittring. Detta analyseras i kapitel 2 och 3. Kyrkomötet hade en bakgrund som förklarar de problem som dess beslut kom att väcka i kyrkan. Denna bakgrund behandlas i kapitel 1. Kyrkomötet mötte motstånd från en stor del av kristenheten i Östern. Denna rörelse, ledd av några av tidens mest begåvade teologer, växte i styrka trots förföljelser och andra hinder. Rörelsen var så kraftfull att flera av Konstantinopels kejsare fann det nödvändigt att försöka blidka kyrkomötets kritiker. Denna skildring, tillsammans med den teologiska ståndpunkt som icke-kalcedonska ledare utvecklade, redovisas i de följande kapitlen. I ett av dessa kapitel jämförs deras kristologi med den kalcedonska gruppens kristologi, och i ett annat kapitel jämförs deras kristologi med den antiokenska gruppens kristologi. Det avslutande kapitlet innehåller författarens slutsatser om hur kyrkans splittring ägde rum samt en diskussion om betydelsen för vår tid av en fördjupad studie av detta ämne, särskilt i det indiska sammanhanget.