---

Ballongen som ville landa

Ballongen som ville landa är andra boken i serien Våga känna. Det är en varm och magisk barnbok om Ronja, som känner mycket men inte riktigt vet hur hon ska landa i det som känns. Genom sagans värld får barnet möta mod, vänlighet, trygghet och känslan av att alla känslor får finnas. En berättelse om att förstå sig själv och våga landa igen.

Ballongen som ville landa är en varm och magisk barnbok om Ronja, ett barn som känner mycket och som ibland har svårt att förstå allt som händer inuti. Känslorna kan bli stora, kroppen kan kännas orolig och det kan vara svårt att veta hur man ska landa igen. Genom sagans värld får Ronja möta en ballong som bär på sin egen längtan - att inte bara sväva iväg, utan att hitta en trygg plats att landa på. Berättelsen tar barnet med på en mjuk resa genom känslor, mod, vänlighet och inre trygghet. I mötet med ballongen får Ronja hjälp att förstå att känslor inte är farliga. De kan vara stora, starka och ibland svåra att sätta ord på, men de får finnas. Genom magi, symboler och enkla samtal väcks tankar om hur det kan kännas i kroppen när man är ledsen, rädd, arg, glad eller osäker - och hur man kan hitta tillbaka till lugnet igen. Boken vill på ett varsamt sätt hjälpa barn att förstå sig själva och sina känslor. Den påminner om att det inte är fel att känna mycket, att man inte behöver bära allt ensam och att det alltid finns möjlighet att landa, även när allt känns stort. Berättelsen kan läsas både hemma och i skolan och passar som en fin utgångspunkt för samtal om känslor, självkänsla, trygghet, empati och mod. Ballongen som ville landa är en fristående fortsättning i en serie berättelser där magin och sagan får bära viktiga budskap till barn. Genom Ronjas resa får barnet möta både fantasi och igenkänning - en berättelse som vill stärka barnets inre röst, skapa trygghet och påminna om att varje känsla har något att berätta. Det är en bok för barn som känner mycket, för vuxna som vill samtala med barn om det som händer inuti, och för alla som behöver bli påminda om att man får vara precis som man är. Ibland behöver man sväva en stund, ibland behöver man någon som lyssnar - och ibland behöver man bara få landa mjukt igen.