påve Franciskus

---

Dilexit nos

»FÖR ATT UTTRYCKA JESU KÄRLEK hänvisar man ofta till hjärtat som symbol. Några frågar sig om den symbolen fortfarande är meningsfull. Men eftersom vi lever i en kultur av ytlighet, där vi frenetiskt rusar från det ena till det andra utan att riktigt veta varför, och till slut blir omättliga konsumenter och slavar under marknadens mekanismer utan att bry oss om den djupare meningen med våra liv, då behöver vi alla återupptäcka betydelsen av hjärtat.« Så inleder påve Franciskus denna väsentliga text, som tillkom med anledning av 350-årsminnet av den heliga Marguerite-Marie Alacoques uppenbarelser, vilket var en protest mot jansenismens moraliska kravlista med hänvisning till Guds barmhärtighet, det viktigaste grundtemat i Bibeln. Allt detta sammanfattas i bilden av Jesu hjärta, sårat av kärlek till oss, den mest påtagliga symbolen för Guds medkänsla med sina barn. Kulten av Jesu hjärta började med Johannes evangelium och har sedan utvecklats under hela kyrkans historia. Den ledde så småningom till införandet av Jesu hjärtas högtid, tredje fredagen efter pingst, och den har inspirerat otaliga människor till ett fördjupat gudsförhållande. Bilden av Jesu hjärta visar realismen i inkarnationen: Gud är inte en idé eller ett ideal utan den som har blivit kött och blod och som vill bli verklighet i vårt konkreta liv, med alla dess svårigheter och i all dess komplexitet – i allt det som är mänskligt. »Denna encyklika av påve Franciskus (1936–2025) är en genomgång av hjärtats betydelse i Bibeln och i den kristna traditionen, och den är troligen den innerligaste texten av denne påves hand. Den lämpar sig som andlig läsning för alla som längtar efter ökad näring och värme i sitt andliga liv. 'Dilexit nos' visar oss hur denna djupt katolska Jesu hjärta-fromhet samtidigt har en äkta ekumenisk prägel och kan bidra till förena kristna från olika kyrkor och samfund på evangeliets grund. Samtidigt kan detta leda alla döpta till ett djupare engagemang för att tillsammans vittna om Jesu kärlek i en värld, där man ofta längtar efter den djupa och sanna kärlek som ingen annan kan ge oss än den Gud som utgivit sin älskade Son för världens räddning.« Ur kardinal Anders Arborelius förord[Bokinfo]