Christine Falkenland 

---

Min skugga

I "MIN SKUGGA av Christine Falkenland får vi följa Rakel, en kvinna som lever i skuggan av sina minnen och en förlorad kärlek. Denna roman utforskar teman som ensamhet, kärlekens komplexitet och hur det förflutna påverkar nuet.

• Rakel sitter i fönstersmygen och betraktar havet.

• Hennes liv präglas av en olycka i ungdomen.

• Relationerna i huset vid hamnen är djupt rotade.

Berättelsen tar sin början i huset vid hamnen, där Rakel är fången i både rum och tid. Hennes liv har påverkats av en olycka som inträffade i ungdomen, vilket har format hennes val och livsöde. Istället för att leva ett liv fullt av möjligheter har hon blivit kvar i en monoton verklighet, där Georg och hans avlidna hustru Viola fortsätter att påverka hennes tillvaro.

Rakel har alltid haft en dröm om att älska och bli älskad, men hennes känslor har kommit i kläm mellan det förflutna och nuet. I sin strävan att vinna Georgs dotter Cornelias förtroende, planerar hon noggrant sina steg. Hennes relation till Cornelia blir en central del av berättelsen, där maktspel och känslor vävs samman i en komplex väv av mänskliga relationer.

"Min skugga" erbjuder en djupgående skildring av hur minnen och förväntningar kan forma en människas liv. Christine Falkenland fångar med stor precision Rakels inre kamp och de känslor som följer av att leva i skuggan av en annan. Genom att utforska dessa relationer, bjuder romanen på en insiktsfull betraktelse av hur det förflutna alltid är närvarande, oavsett hur mycket vi önskar att gå vidare.

Denna berättelse om Rakel och hennes liv vid hamnen är mer än bara en skildring av en kvinna i sorg; den är en djupgående analys av människans psyke och hur vi navigerar genom livets svårigheter. Christine Falkenlands språk och stil skapar en atmosfär av eftertänksamhet, vilket gör "Min skugga" till en läsvärd roman för den som söker förståelse för de komplexa känslor som präglar våra liv.

"Jag mötte Georg Veber under min havsbadkur den där ljusa sommaren före kriget. Då hade jag redan gett upp hoppet om att bli gift. Förutom ärret som löper över pannan, så jag väl inte illa ut, men min hälta gjorde mig grinig och misstrogen. Avvisande. Mitt påtvingat orörliga liv var mig förhatligt, men rastlösheten förbättrade ju inte situationen.

Jag litade inte på någon. Jag visste hur snabbt ett intryck kan förändras."

I ungdomen föll Rakel ner från ett träd. Om inte olyckan gjort henne halt skulle allt ha varit annorlunda. Hon kunde säkert ha gjort sig ett lämpligare parti än en äldre änkeman.

Det var som om tiden hade stannat när Georgs första hustru dog. Minnet av henne besjälade alla rum, och Georg sov med hennes skugga tätt intill sig. I hans drömmar levde hon fortfarande.

Nu sitter Rakel i fönstersmygen i huset vid hamnen och ser ut över havet och bryggorna. Hon är ensam, en fånge i huset, men också i sina egna minnen.