Engström, Håkan ; Axén, Martin ; Roos, Anders ; Mårtensson, Benny

---

25 ölbryggerier i Prag

De hundra spirornas stad? Det finns massor av böcker om

den. Men detta är den första som berättar om alla dessa

bryggerikrogar som på kort tid vuxit fram mellan spirorna,

ställen där du kan dricka din öl i skuggan av bryggverket och

känna doften av malt när du kliver in i lokalen. År 2010 var de

nio stycken. Idag är de nästan 30.

Prag är öltradition och förnyelse. Från klassikern U Fleku

till nyetablerade U Dobrensky´ch är det inte mer än 800 meter,

men det är en 500 år lång resa av smakpreferenser och estetik.

I Prags ölvärld finns hela spektret.

Författarna är rutinerade Pragresenärer och ölfantaster, som

känner den här kulturen utan och innan. Mellan klunkarna

sätter de ölen och miljöerna i ett historiskt sammanhang. De

tipsar också om 25 andra favoritkrogar i Prag som ölälskaren

inte får missa.

Världen över dyker nya mikrobryggerier

upp. Varje småstad

ska ha ett, varje kvarterskrog och

varje igenbommad fabrikslokal är

ett potentiellt husbryggeri. Småskaligt

är vackert!

Också i Prag gör småbryggarna comeback. Under 40 år

fanns här bara ett enda mikrobryggeri, förvisso det som

ofta kallats världens äldsta: restaurangen U Fleku, som serverat

sina gäster egenbryggt öl sedan 1499.

I skrivande stund finns runt 25 fungerande husbryggerier

i Prag (ett par av dem brygger bara sporadiskt), och nästan

allihop har tillkommit under 2010-talet. Det är en explosion!

Strax före industrialiseringsvågen mot slutat av 1800-talet

hade Prag 40 bryggerier. Fortsätter utvecklingen i denna hastighet

så är vi där igen om bara några år.

Ja, inte i 1800-talet. Det ska vi nog vara glada för. Men i antalet

krogar där vi kan dricka öl som bryggts och lagrats på plats.

Så vad hände? Vad gick fel? Vad som hände är ungefär samma sak

som inträffade på andra platser: halvstora aktörer slog sig samman,

skaffade fabriker, tjänade på stordriften och knockade så

småningom ut småhandlarna. Vid förra sekelskiftet var de små

Pragbryggerierna färre än tjugo. Efter första världskriget var

de sex, efter nästa krig två.

Men se det inte enbart som att det gick fel. En hel del gick i helt

rätt riktning: med industrialiseringen säkrades kvalitetskontrollen.

Man ska akta sig för att romantisera det småskaliga, hur

vackert vi än tycker det ser ut. Inte alla småbryggare historien

igenom har kunnat brygga gott öl. Långt ifrån alla av dagens

småbryggare har en susning, för den delen.

Riktigt fel gick det däremot efter revolutionen 1989, då den

dittills skyddade inhemska bryggerinäringen började efterlikna

industrierna i Väst. In med det “moderna”. Väck med

öppna jäskar. Se till att pastörisera, för att stabilisera och öka

livslängden på ölet. Kapa i gengäld i lagringstid. Och se till att

krögarna byter ut sin fatanläggning och börjar servera med

hjälp av modernt kolsyretryck.

Tjeckien kom ifatt. Deras lageröl var på väg att bli lika trista

som våra.

Detta födde en reaktion, en hem- och småbryggartrend, den

kom bara lite senare i Tjeckien än i andra länder där nöden varit

så mycket svårare: USA, Danmark, Sverige.

Reaktionen skapade mikrobryggerier: de första dök upp

1991, med tre nytillskott i själva Prag under 1990-talet. Två av

dessa tre finns kvar.

Men reaktionen ruskade så småningom liv också i de större

industrierna, där flera bryggare redan tagit nyligen avskaffade

hantverksmetoder till heders. De stora imiterar de små uppstickarna,

precis som i vida världen.

Småbryggarna producerar ale, ipa, stout och veteöl. Men

framför allt gör de vad man gjort i den här delen av världen ända

sedan den första pilsnern skapades i Plzen 1842: de brygger

hantverksmässiga lageröl, gjorda med mjukt vatten, med hög

maltdensitet och med humle från Žatec (på tyska: Saaz).

10 | om småbryggare i prag

Ölet på dessa bryggerikrogar är alltid opastöriserat, och det

är oftast ofiltrerat - delvis av ekonomiska skäl; att investera i

filtreringsutrustning är dyrt. Men att dricka ofiltrerade öl med

jästprägel är en trend, också här. Det har fört med sig att också

de allra största varumärkena, som Gambrinus och Urquell, då

och då serveras i ofiltrerat skick.

När smakar då tjeckiska öl som bäst? Och var? Svaret är enkelt: när det är

färskt och på plats i Tjeckien, fast inte nödvändigtvis på husbryggerierna.

Kvaliteten skiftar, det är delvis därför vi skrivit

denna bok: vissa mikroöl är fantastiska, andra inte. Men alla

dessa vackert småskaliga husbryggerier är fina komplement.

De representerar en del av det nya sköna Prag, djupt rotat i traditionen

men ändå annorlunda.