Thomas Ekbäck

---

När tiden stannade

Att jag nu då sitter och skriver på början till den här boken är kanske inte något som jag i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig att skriva om.För att nu skriva om vår dotter som inte längre finns bland oss, det kanske inte är det allra lättaste, det förstår jag nog redan nu.

Under många år har jag velat skriva en bok. Det kan ha varit alltifrån en deckare, barnbok eller kanske en bok med dikter. Att jag nu då sitter och skriver på början till den här boken är kanske inte något som jag i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig att skriva om. För att nu skriva om vår dotter som inte längre finns bland oss, det kanske inte är det allra lättaste, det förstår jag nog redan nu. Men jag ska göra ett försök, ett försök att beskriva hennes liv och hur vi i vår familj har upplevt tiden med Ida. Jag gör det här för att jag vill att Ida ska bli ihågkommen, för finns det en bok om henne så blir hon det hos alla som har den här boken hemma hos sig. Jag skriver också därför att jag vill bearbeta mina egna minnen av henne. Det är mycket därför som jag beslutat att skriva Idaboken, som jag nu i dagsläget kallar den. Jag har börjat med att göra rubriker på det som jag ska jag skriva om och det kommer nog att bli jobbigt när jag ska skriva om slutet på Idas liv. Jag hoppas ändå att jag kommer att lyckas att skriva en bok som ni ska tycka om att läsa och som kommer att ge er en bild över hur det kan vara att ha ett barn med handikapp och hur det kan vara att möta sorgen när någon väldigt kär person dör ifrån oss. - Thomas Ekbäck