Seymour M. Hersh

---

Trumps röda linje

DEN PULITZERPRISBELÖNADE JOURNALISTEN Seymour M. Hersh avslöjar i sin bok sanningen bakom USA:s angrepp mot Shayrat-flygbasen i Syrien 2017. Trots brist på bevis för kemiska vapen beordrade president Trump attacken som svar på en påstådd nervgasattack. Hersh granskar noggrant händelserna och ifrågasätter den officiella berättelsen.

Seymour M. Hersh, känd för sina avslöjanden om bland annat My Lai-massakern och Abu Ghraib-fängelset, presenterar i boken en djuplodande analys av händelserna kring angreppet mot Shayrat-flygbasen. Med sin gedigna erfarenhet och expertis i journalistik belyser Hersh de politiska och militära besluten som ledde till attacken och dess konsekvenser.

Genom en detaljerad redogörelse av händelseförloppet vid Shayrat-flygbasen ger Hersh insiktsfulla perspektiv på den politiska retoriken och de faktiska resultaten av angreppet. Boken avslöjar bristerna i den officiella versionen och lyfter fram viktiga frågor kring trovärdigheten i internationella konflikter och beslutsfattande.

Tidigt på morgonen den 6 april 2017 beordrade USA:s president Donald Trump ett angrepp med 59 Toma­hawk­robotar mot Shayrat-flygbasen i Syrien. Skälet var att vedergälla den nervgasattack som syriskt stridsflyg, enligt Trump, utfört två dagar tidigare mot ett mål i staden Khan Shaykhoun, i det jihadist­kontrollerade området Idlib. I Trumps röda linje kan den under­sökande repor­tern Sey­mour M. Hersh visa att Trump utfärdade angrepps­ordern trots att de upp­gifter han fått från sin underrättelsetjänst visade att det inte fanns några bevis för att syrierna använt kemiska vapen. "Det här var ingen kemisk attack", säger en säker­hetsrådgivare till Hersh. "Det är rena sagorna." OM FÖRFATTAREN Seymour M. Hersh, född 1937 i Chicago, är journalist och författare. Han blev världskänd 1969 då han i ett reportage för Dispatch News Service avslöjade den så kallade My Lai-massakern i Vietnam, för vilket han tilldelades Pulitzerpriset. Hersh skapade också världsnyheter när han i tidskriften New Yorker 2004, som första journalist rapporterade om de amerikans­ka övergreppen i Abu Ghraib-fängel­set i Irak. Hans senaste böcker är Chain of Command: The Road from 9/11 to Abu Ghraib (2004, svensk utgåva: På given order, 2005) och The Killing of Osama Bin Laden (2016). I London Review of Books nr 24/2013 publicerade Seymour M. Hersh reportaget "Whose Sarin?", där han kritiskt granskade den uppmärksammade gas­attacken mot en förort till Damaskus i augusti samma år. UR BOKEN Femtionio Tomahawkrobotar avfyrades från två av ame­ri­kanska flottans jagare på uppdrag i Medelhavet, The Ross och The Porter, mot Shayrat-flygbasen i närheten av den re­gim­kontrollerade staden Homs. Attacken var ungefär så framgångsrik som man kunnat hoppas, i fråga om att åstadkomma minimal skada. Robotarna har en förhållandevis lätt sprängladdning - cirka 100 kilo HBX (High Blast Explosive), militärens moderna version av TNT (trinitrotoluen). Flygbasens förvaringstankar för bensin, ett primärmål, tillintetgjordes, sade rådgivaren, vilket utlöste en enorm brand med rökmoln som störde styrsystemet för de efterföljande robotarna. Så många som 24 robotar missade sina mål och endast ett fåtal trängde faktiskt in i hangarerna, där de förstörde 9 syriska flygplan, betydligt färre än vad Trumprege­ringen uppgav. Jag fick veta att inget av dessa 9 var i flygbart skick: denna typ av skadade plan är vad flygvapnet kallar hangar queens [avställda plan som används för reservdelar, ö.a.]. "De var offerlamm", sade rådgivaren. Merparten av den viktigare personalen och de fungerande planen hade flugits till närliggande baser flera timmar innan rädens början. De båda landningsbanorna och uppställningsplatserna för flygplan, som också utgjort måltavlor, var reparerade och funktionsdugliga inom cirka 8 timmar. Allt som allt var det hela inte mycket mer än ett kostsamt fyrverkeri.