Alfred Coppel 

---

Ge mig en hjälte

I "GE MIG en hjälte" av Alfred Coppel utforskas temat om hjältemod och risker i en spännande berättelse. Boken utspelar sig under en tid präglad av konflikter och gisslandraman, där huvudkaraktären Harry Redding strävar efter att bli en verklig hjälte snarare än en filmstjärna.

Berättelsen kretsar kring Reddings plan att rädda USA:s ambassadör i Libanon och elva andra gisslan som hållits i fångenskap under arton månader. Med en egen armé av veteraner och betydande resurser, ställs han inför utmaningar som kräver både mod och strategiskt tänkande. Platsen för denna dramatiska räddningsaktion är de ogästvänliga sanddynerna i Libyen, där Khadaffis elitförband och ryska styrkor utgör ett stort hot.

Coppel skapar en intensiv atmosfär genom att beskriva de fysiska och psykiska prövningar som Redding och hans män står inför. De gamla helikoptrarna, som är långt ifrån optimala för uppdraget, symboliserar den osäkerhet och det motstånd som präglar deras strävan. Berättelsen bjuder på insikter om vad det innebär att vara hjälte i en verklighet där gränserna mellan film och liv suddas ut.

Boken riktar sig till läsare som uppskattar spänning och komplexa karaktärer i en kontext av internationella konflikter. Den väcker frågor om moral, ansvar och vad som verkligen krävs för att agera i krissituationer.

"Ge mig en hjälte" erbjuder inte bara en fängslande berättelse utan också en djupare reflektion över hjältemodets natur i vår moderna värld. Coppel lyckas fånga läsarens intresse genom att blanda action med psykologisk insikt, vilket gör boken till ett intressant val för den som söker mer än bara underhållning.

Harry Redding var Amerikas nya hjälte. På vita duken.

Det här gisslandramat var hans stora chans att bli hjälte i verkligheten också. Han hade alla pengar som behövdes. Han hade en egen armé av hårdföra veteraner till hjälp.

Men - hade han modet att genomföra sin vansinniga plan...?

--

Målet var några gamla skjul gömda i sanddynerna femtio mil från Tripoli - mitt i den helvetesheta libyska öknen.

Runt sanddynerna fanns Khadaffis handplockade elitförband plus en ansenlig skara Spetznaz-commandos.

Förutom raketbatterier och - på två minuters flygavstånd - den ryska flygbasen vid Barquin.

Uppdraget var att plocka hem USA:s ambassadör i Libanon och de elva övriga som hållits som gissland i arton månader. Helikoptrarna som flög nästan rakt söderut mot Turab al Jadjah var två gamla Sea Stallions som K. C. hade köpt i Milano - i filmbolagets namn förstås. De var OK- men knappast någon match för ryssarnas monster-Sukhois.

De 160 männen i filmidolen Harry Reddings privata armé var veteraner från många krig och till salu för den som hade pengar. Harry hade pengar - och den storslagna idén att göra det som varken USA:s armé, marinsoldater, flyg eller flotta kunde, eller ville: att hämta hem gisslan ur Khadaffis järngrepp. Men det här var inte som Alfred Hitchcock brukade säga:

- "Det är bara film..."

Det här var blodigt allvar.