Johan Lundberg

---

Det sista museet

PÅ SENARE ÅR har identitetspolitiken slagit igenom på bred front i Sverige. Det har inneburit att kulturdebatten kommit att handla mer om representativitet än om kvalitet. I allt högre grad har krav formulerats om ökad mångfald inom film, teater, musik och bildkonst.

I Det sista museet diskuterar Johan Lundberg hur identitetspolitiken har kommit att påverka synen på konstarterna. Har konst och litteratur förmågan att tala över etniska gränser och förmågan att beröra trots skillnader mellan kulturskapare och kulturkonsument i sådant som sexuell läggning, kön, etnicitet och klass? I vilken mån är smak beroende av hudfärg och kön, och varifrån kommer ursprungligen idéerna om att estetiska intressen och preferenser är kopplade till sådana faktorer?

I museivärlden har identitetspolitiken lett till att krav har formulerats från kulturbyråkratiskt håll om att museerna bör spegla mångfalden i samhället snarare än att vårda kulturarvet och det vetenskapliga arvet. Museer bör, menar man, präglas av en inkluderande hållning där man lyssnar på besökarnas egna berättelser snarare än att försöka få besökarna att lyssna på historikers berättelser.

Men ökar verkligen toleransen för det annorlunda av att museerna och kulturutbudet speglar nutiden mer än det förflutna? Och om kulturens värde i allt högre grad kommer att mätas i dess förmåga att skapa ett rättvist samhälle, vad finns det då i slutändan kvar av det estetiskt unika, av det som utgör konstens egenart?

Johan Lundbergs Det sista museet är både en sorgesång över den kulturhistoriska mångfaldens undergång, och en undersökning av konstens funktioner i samtiden. Har konsten idag en enande, integrerande, eller en splittrande, segregerande, funktion? Och i vilken mån riskerar en samtidsanpassning av konst- och museivärlden att resultera i enkelspårighet enfald i stället för mångfald?Johan Lundberg är författare, kulturskribent och docent i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. På Timbro förlag har han tidigare givit ut Ljusets fiender (2013). Det sista museet är hans femte bok.

På senare år har identitetspolitiken slagit igenom på bred front i Sverige. Det har inneburit att kulturdebatten kommit att handla mer om representativitet än om kvalitet. I allt högre grad har krav formulerats om ökad mångfald inom film, teater, musik och bildkonst. I Det sista museet diskuterar Johan Lundberg hur identitetspolitiken har kommit att påverka synen på konstarterna. Har konst och litteratur förmågan att tala över etniska gränser och förmågan att beröra trots skillnader mellan kulturskapare och kulturkonsument i sådant som sexuell läggning, kön, etnicitet och klass? I vilken mån är smak beroende av hudfärg och kön, och varifrån kommer ursprungligen idéerna om att estetiska intressen och preferenser är kopplade till sådana faktorer? I museivärlden har identitetspolitiken lett till att krav har formulerats från kulturbyråkratiskt håll om att museerna bör spegla mångfalden i samhället snarare än att vårda kulturarvet och det vetenskapliga arvet. Museer bör, menar man, präglas av en inkluderande hållning där man lyssnar på besökarnas egna berättelser snarare än att försöka få besökarna att lyssna på historikers berättelser. Men ökar verkligen toleransen för det annorlunda av att museerna och kulturutbudet speglar nutiden mer än det förflutna? Och om kulturens värde i allt högre grad kommer att mätas i dess förmåga att skapa ett rättvist samhälle, vad finns det då i slutändan kvar av det estetiskt unika, av det som utgör konstens egenart? Johan Lundbergs Det sista museet är både en sorgesång över den kulturhistoriska mångfaldens undergång, och en undersökning av konstens funktioner i samtiden. Har konsten idag en enande, integrerande, eller en splittrande, segregerande, funktion? Och i vilken mån riskerar en samtidsanpassning av konst- och museivärlden att resultera i enkelspårighet enfald i stället för mångfald? Johan Lundberg är författare, kulturskribent och docent i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. På Timbro förlag har han tidigare givit ut Ljusets fiender (2013). Det sista museet är hans femte bok.