Kezia!
Det var moster Beryls röst. De vände sig om. I bakdörren stod moster Beryl och stirrade som om hon inte kunde tro sina ögon.
Hur förstår ni er att ta in barnen Kelvey på bakgården? yttrade hennes kalla, vredgade stämma. Ni vet bara som jag, att ni inte har lov att prata med dem. Spring er väg, barn, spring er väg genast. Och kom inte tillbaka mer, sade moster Beryl. Och hon kom ut på gården och schasade iväg dem, som om de varit kycklingar.
- Ge er av ögonblickligen! ropade hon, kall och stolt. De lät inte säga sig två gånger. Förklarad av blygselt tryckande sig tillsammans tog de sig på en väg.
- Styggalydiga lilla flicka! sade moster Beryl bittert till Kezia och slog igen dockskåpet.
Det hade varit en förfärlig eftermiddag. Ett brev hade kommit från Willie Brent, ett skrämmande, hotande brev, vari han sade, att om hon inte sam...
Avsnittet är hämtat ur "Dockskåpet" som ingår i vår novellsamling, och får utgöra prov på Katherine Mansfields författarskap. Med henne inleddes en blomstringstid i den engelska novellistiken med dess psykologiska undertoner.
Omslag: Estelle Rice