Mannbjø Jacobsen

---

Det fœrøske afhœngighed spørgsmål

I "DET FŒRØSKE afhœngighed spørgsmål" av Mannbjø Jacobsen, publicerad 1946, utforskas de politiska och sociala omständigheterna kring Färöarnas relation till Danmark. Boken belyser den folkeafstemning som hölls detta år, där två alternativ presenterades för befolkningen: önskan om självständighet eller stöd för den danska regeringens förslag.

Genom att analysera den politiska kontexten framträder Sambandspartiet som det dominerande partiet, medan det nyare Javnaðarflokkurin (Lighedspartiet) kämpar för att få fotfäste. Jacobsen beskriver hur dessa partier navigerade i en komplex politisk miljö, där behovet av förändring var uppenbart. Det framgår att många politiker insåg att en ny lösning krävdes för att möta önskemålen om ökat självstyre.

Boken ger även en inblick i hur den sociala strukturen på Färöarna skilde sig från andra skandinaviska länder. Jacobsen noterar att arbetarrörelsen inte hade samma genomslag, vilket påverkade den politiska dynamiken. Det fanns en tydlig strävan hos vissa ledare att skapa en starkare representation för arbetarklassen, men motståndet var stort.

Jacobsen diskuterar också hur de statsrättsliga relationerna mellan Färöarna och Danmark formades av ekonomiska och sociala faktorer. Genom att belysa dessa aspekter ger författaren läsaren en djupare förståelse för de utmaningar och möjligheter som präglade denna tid.

Sammanfattningsvis erbjuder "Det fœrøske afhœngighed sspørgsmål" en grundlig analys av Färöarnas politiska historia och dess relation till Danmark. Boken är av intresse för dem som vill förstå de historiska och kulturella aspekterna av denna unika region.

I 1946 blev der afholdt en folkeafstemning om Færøernes statsretlige stilling til Danmark.

Der var to muligheder: Den ene: ønsker de løsrevelse. Den anden: ønsker de regeringsforslaget fra den danske regering sat i værk . . . i virkeligheden var det andet forslag med få afvigelser den senere kendte hjemmestyreordning af 1948 . . .

I sambandspartierne var politikere klare over, at en eller anden ændring skulle til for at tilfredsstille behovet for større råderum på Færøerne. Af disse var Sambandspartiet det store, gamle parti. Et ny tilkommet parti, Javnaðarflokkurin (Lighedspartiet) manglede tilslutning . . . Dette parti fik første gang kandidater i lagtinget i 1928 og var for dette at betragte som en politisk sekt. Den virkelige magt lå allerede hos P. M. Dam, som havde en klar plan om at få en stor del af de mange fiskerstemmer fra Sambandspartiet over i sit parti. Deres pension . . . De havde ingen interesse i den nationale sag, som for dem virkede fjern . . . En udvikling var ikke foregået på Færøerne som i de andre skandinaviske lande med en stærk arbejderbevægelse og rødfestet socialistisk tradition. Men at lave et broderparti til de store europæiske socialdemokratiske partier, som bare havde på programmet at modarbejde eget sprog og kultur og give arbejdsplads til en ny slags politikere, blev betragtet som værende for tyndt. Derfor var forskellige andre personer med i partiet, som gav partiet et socialistisk anstrøg . . .

Planen om at sikre en basis for lighedspartiet i det færøske samfund var allerede bestemt i forvejen. En ændring i de statsretlige forhold landene imellem skulle give den fordel, at danskerne i stor grad finansierede den sociale lovgivning og at deres folk kom at repræsentere administrationen af mellem (trans) samfundet mellem Færøerne og Danmark. . . . De var med dette i tankerne rede til at annullere en afstemning, som gik danskerne imod og det skete også.