Per Höjeberg

---

Utmaningarna mot demokratins skola

THE SWEDISH TEACHING profession, Nazism and Soviet Communism from 1933 to 1945 The “Democratic School" was a concept that Swedish teachers used regularly to describe the school that they had participated in building up. In the interwarperiod, the Democratic School was confronted with two major challenges, i.e. German Nazism and Soviet Communism. This thesis has, in a comparative form, investigated how the Swedish teaching profession dealt with these challenges, the argumentation strategies they used and how these challenges affected the collective identity and ideals of the teaching profession. Nazism was rejected on the basis that it conflicted with Swedish teachers’ own ideals and identity. It was not a question of whether a repudiation should be made but rather how it should be presented to its members and Swedish society, without deviating from the political neutrality that the teacher profession was fostering. In the Soviet case, this thesis uncovered more of a passivity and silence. When the Communist ideology was compared with the Nazi ideology on a more fundamental level, they were both rejected as a threat to the democratic school. However, the rapid modernization of Soviet society was met with respect as a utopian challenge to imitate. Teachers in Sweden recognized themselves in and picked out those aspects of develop-ments in Soviet Society that they regarded as positive and accepted those which fitted with their own ideals. Nazism and Soviet Communism were used to strengthen the teacher profession´s own identity, but in a completely different way. Admiration for sections of the Soviet Communism experiment strengthened the belief of Swedish teachers in utopian educational reform, where schools would be able to change society. The definite rejection of the Nazi dystopia was utilized as a frightening measure to strengthen the teacher professions’ own democratic identity.

DEMOKRATINS SKOLA” ÄR ett begrepp som de svenska lärarna flitigt använde sig av under 1900-talet för att beteckna den skola som de så stolt hade byggt upp. Under mellankrigstiden utsattes den dock för två stora utmaningar, den tyska nazismen och den sovjetiska kommunismen. Denna avhandling undersöker i komparativ form hur de svenska folkskollärarna och läroverkslärarna hanterade dessa båda utmaningar och i förlängningen hur deras ideal och identitet påverkades.Alltsedan mitten av 1800-talet hade den svenska lärarkåren mödosamt lagt grunden till en gemensam kåranda. När den på 1930- och 1940-talen utmanades av de totalitära krafterna blev utopi, modernitet och professionalism starka argument för att försvara den kollektiva identiteten. Den nazistiska utmaningen avvisades entydigt som en dystopi som inte var förenlig med den egna självbilden och de egna värderingarna. Inför den sovjetkommunistiska utmaningen var lärarkåren mer kluven. Det sovjetiska samhället och dess skola sågs till stora delar som en utopi som kunde visa vägen mot framtiden. Där förverkligades de reformpedagogiska idéer som lärarkåren ville genomföra i Sverige. När den sovjetkommunistiska utmaningen däremot hanterades tillsammans med nazismen på ett mer ideologiskt plan blev resultatet ett annat: de stred båda mot demokratins skola och dess ideal.Genom dessa båda utmaningar mognade lärarkårens identitet och ideal, något som påverkade det värdegrundstänkande som utvecklades efter andra världskriget.Per Höjeberg är född 1956. Detta är hans doktorsavhandling i historia vid Lunds universitet.

Hitta fler liknande böcker i dessa kategorier:
Humaniora Pedagogik & uppfostran & undervisning Högskolor

Hitta fler liknande böcker med dessa ämnesord:
Lärare Nazism Kommunism Sök fler exemplar av denna bokFler böcker av Per Höjeberg