Jansson, Christer [red.]

---

Postjakter, vevslupar och luftseglare

Postjakttrafiken till och från kontinenten har mycket gamla anor. Resorna mellan Skåne och Tyskland över Östersjön var ofta besvärliga och ibland kunde överfarten ta flera dygn. Vevslupstrafiken runt Stockholms vatten inleddes på 1820-talet, och de små farkosterna hanterades oftast av dalkullor, som vandrat ned till huvudstaden för att få försörjning. Denna lokala företeelse var tämligen unik ute i Europa, och utländska resebeskrivningar från Sverige innehåller ofta utförliga berättelser kring vevslupstrafiken, dalkullornas klädsel och uppförande som särdeles märkvärdigt. Assessor Johan Paul Juringius var en person som ansåg att den begynnande ångbåtstrafiken i början av 1820-talet inte hade någon framtid. I stället experimenterade han med egna konstruerade farkoster som framdrevs medelst ett av honom uppfunnet trampkors. Under historien har kölden under vissa vintrar varit mycket sträng. Berättelser om dessa kalla år har levt kvar i folks minnen, och i boken berättas om äventyrliga och direkt livsfarliga vandringar över det isbelagda Öresund. Luftballongen uppfanns i slutet av 1700-talet och ganska snart uppstod som ren underhållning uppstigningar med allehanda konster i luften. På sommaren 1891 kom en rysk yngling till Stockholm och utförde uppstigningar från Mosebacke Etablissement. Efter endast några uppstigningar gick det överstyr och luftseglaren Victor Rolla gick en hastig död till mötes. Detta berörde hela Stockholm och kortegen genom staden och begravningen blev statsmannamässig.