Bodil Malmsten

---

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån

I "DEN DAGEN kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" skildrar Bodil Malmsten skådespelaren Maurice Lind, vars liv präglas av missbruk och utnyttjande av både människor och situationer. Efter att ha förlorat sin hustru och blivit avvisad av sin dotter, befinner han sig i en existentiell kris. Berättelsen utforskar hans inre kamp och försök att återfå kontrollen över sitt liv.

Malmstens verk kan placeras inom den moderna och samtida skönlitteraturen, där psykologiska porträtt av individer i kris ofta står i fokus. Författarens stil kännetecknas av rapsodiska och lyriska inslag, vilket ger en djupare dimension åt karaktärernas upplevelser. Stockholm framträder som en levande bakgrund, vilket förstärker känslan av isolering och förlust.

Berättelsens struktur är fragmentarisk, med tillbakablickar som vävs samman med nuet. Detta speglar Maurice Linds kaotiska tillstånd och hans kamp för att förstå sig själv. Malmsten använder språket för att fånga de subtila nyanserna av sorg och längtan efter det förflutna.

Bokens betydelse ligger i dess förmåga att belysa den mänskliga erfarenheten av misslyckande och sökandet efter försoning. Genom Maurice Lind får läsaren en inblick i hur livets omständigheter kan forma en människa, men också hur insikt och reflektion kan leda till förändring.

Malmstens verk bidrar till den svenska litterära traditionen genom att utforska teman som identitet, relationer och den personliga kampen mot inre demoner. Det är en berättelse som ställer frågor om vad det innebär att vara människa i en komplex värld.

''Tack och lov för Bodil Malmsten! /.../ Nu kommer hennes första roman, och redan på första sidan känner jag igen hennes stil, vitaliteten och omedelbarheten som bryter sig ur grammatiken och överraskar. /.../ Jag tröttnar aldrig på Maurice Lind, skådespelaren, legenden, känd vart han än vänder sig, som i sitt femtiotredje år plötsligt inser att han är den stora skit, som vi också ser att han är, och som vi innerst inne känner igen oss i, när festmarschallerna slocknat och vi sitter där med krossade kärlekar och drömmar och undrar vad vi håller på med.'' Så skrev Karin Widegård i Göteborgs-Posten om denna Bodil Malmstens första roman, som även Augustprisnominerades 1994.