Per Sundström

---

Liv

ADVENT

JAG ÄLSKAR när du kommer … men älskar jag

då dig? Och när du går älskar jag

ännu bilden av dig när du kommer …

men älskar jag då dig?

Jag älskar dig visst, för jag vill dig

mycket gott … Men hur mycket

är det utan min kärlek?

Jag vill ha dig hos mig alltid …

men inte till priset att du aldrig

kommer mer … Jag vill

att du alltid kommer … för då älskar jag

dig helt utan förbehåll

som den som kommer, den kommande …

och viljan kommer till ro i din alltid

och för evigt tillkommande närhet.

Så föreställer jag mig kärleken:

den är rörelsen i vilan som finns

i rörelsen emellan oss när du kommer …

Det var du

Vad var det då som skilde ut dig

bland andra att älska? Ja inte

var det min förmåga att se

vem som är den rätta för mig …

Nej, det var du - det är du

ensam som kommer med allt

ur ljuset i ljuset själv ljus

över allt jag hädanefter ser …

Du skilde dig från mängden åt mig -

fast själv inte skild från någon

godhet, klokhet eller skönhet

i detta universum eller något …

Jag älskar dig för det - att du finns

och går längs Stockholms gator

i mina ögons närhet

den stora lyckans orsak.

Grundtonen

Med tiden har du med tiden

blivit den rätta - den harmoniska

grundtonen i min tillvaro; för också om

jag inte tänker på dig finns du där

en mjuk och fyllig stämma

sonor och modulerad mellan dur

och moll en timbre rödblond

med inslag av en mörkare nyans …

en lyster mäktig i sin skirhet

att leda långt långt in

i mina snäckors inre svänger den

kring sinnesceller och neuroner

själen i extas ur universum

himlakliv från början och till slut

i ro i tonen A - i grunden

din sedan begynnelsen (liksom a,

kvinnligheten du bär upp

som ingen annan i ditt namn)

och början på en sångbar melodi

så rörande klar och nätt

mästarens adagio dagarna

före den sista vilan -

inga glädjetårar sparade

när ni två musicerar tillsammans …

Tonerna tar form av dig

och över dina läppar känner jag

vibrationer över allt i alla

mina sinnens hinnor och membraner …

Jag ser och lyssnar av din bild

hela gestalten tilltalar mig

som doften av jasmin … och jag smakar

på orden som förstås absoluta

i din mun förlossade

förklarade inifrån och ut -

fast antydda redan av ljuset

kring din panna tänker jag

varje gång jag tänker på dig

som den rödblonda grundtonen i mitt liv

som finns där också när jag blundar

och inga tankar tänker …

AdventJag älskar när du kommer … men älskar jagdå dig? Och när du går älskar jag ännu bilden av dig när du kommer … men älskar jag då dig? Jag älskar dig visst, för jag vill digmycket gott … Men hur mycket är det utan min kärlek? Jag vill ha dig hos mig alltid … men inte till priset att du aldrig kommer mer … Jag vill att du alltid kommer … för då älskar jag dig helt utan förbehåll som den som kommer, den kommande …och viljan kommer till ro i din alltid och för evigt tillkommande närhet. Så föreställer jag mig kärleken:den är rörelsen i vilan som finnsi rörelsen emellan oss när du kommer …Det var duVad var det då som skilde ut digbland andra att älska? Ja intevar det min förmåga att sevem som är den rätta för mig …Nej, det var du – det är du ensam som kommer med alltur ljuset i ljuset själv ljusöver allt jag hädanefter ser …Du skilde dig från mängden åt mig –fast själv inte skild från någongodhet, klokhet eller skönheti detta universum eller något …Jag älskar dig för det – att du finnsoch går längs Stockholms gator i mina ögons närhetden stora lyckans orsak.GrundtonenMed tiden har du med tiden blivit den rätta – den harmoniska grundtonen i min tillvaro: för också om jag inte tänker på dig finns du där en mjuk och fyllig stämma sonor och modulerad mellan dur och moll en timbre rödblond med inslag av en mörkare nyans …en lyster mäktig i sin skirhet att leda långt långt in i mina snäckors inre svänger denkring sinnesceller och neuroner själen i extas ur universum himlakliv från början och till sluti ro i tonen A – i grundendin sedan begynnelsen (liksom a, kvinnligheten du bär uppsom ingen annan i ditt namn)och början på en sångbar melodiså rörande klar och nätt mästarens adagio dagarnaföre den sista vilan – inga glädjetårar sparadenär ni två musicerar tillsammans …Tonerna tar form av digoch över dina läppar känner jagvibrationer över allt i allamina sinnens hinnor och membraner …Jag ser och lyssnar av din bildhela gestalten tilltalar migsom doften av jasmin … och jag smakarpå orden som förstås absolutai din mun förlossade förklarade inifrån och ut –fast antydda redan av ljusetkring din panna tänker jag varje gång jag tänker på dig som den rödblonda grundtonen i mitt liv som finns där också när jag blundaroch inga tankar tänker …