Arne Söderbom

---

Dé vá så dé vá

JAG FÖDDES AV svenska föräldrar i USA 1927. Att dom hamnade där berodde på dom svåra levnadsomständigheterna i Sverige vid sekelskiftet 1900. Sverige "importerade" valloner från Belgien för att lära svenskarna att göra stål och inte bara sälja malm. Att Söderbomarna kom in i vallonsläkten berodde på att en vallonflicka ur Gillesläkten gifte sig med en Söderbom. Så gott som samtliga Söderbomare blev skickliga smeder och började sin bana i Söderfors i Uppland. Flyttade sedan till järnbruket i Forsbacka i Gästrikland. Brukspatronen var en hård man och arbetarna var i princip nästan som slavar. Man arbetade 16 timmar per dygn. Lönen betalades ut i form av polletter som bara kunde användas i brukets handelsbod som ägdes av brukspatronen. Att priserna inte gynnade arbetarna är inte svårt att förstå. Skulle man av någon anledning fara utanför bruket måste man söka upp en "procentare" för att växla polletterna till svenska pengar och naturligtvis till en urdålig kurs.

Detta gjorde att många svenskar började fundera på emigration till det stora landet i väster, USA, för att finna bättre livsvillkor. I 1900-talets början emigrerade över en miljon svenskar. Många lyckades bra men många kom inte längre än att de såg "Frihetsgudinnan" i hamnområdet där många blev rånade eller ihjälslagna för sitt lilla resekapitals skull.

Mina föräldrar hamnade så småningom i Rockford Illinois där jag efter några år såg dagens ljus.

Det är här min berättelse om mitt brokiga liv börjar.

Jag föddes av svenska föräldrar i USA 1927. Att dom hamnade där berodde på dom svåra levnadsomständigheterna i Sverige vid sekelskiftet 1900. Sverige “importerade” valloner från Belgien för att lära svenskarna att göra stål och inte bara sälja malm. Att Söderbomarna kom in i vallonsläkten berodde på att en vallonflicka ur Gillesläkten gifte sig med en Söderbom. Så gott som samtliga Söderbomare blev skickliga smeder och började sin bana i Söderfors i Uppland. Flyttade sedan till järnbruket i Forsbacka i Gästrikland. Brukspatronen var en hård man och arbetarna var i princip nästan som slavar. Man arbetade 16 timmar per dygn. Lönen betalades ut i form av polletter som bara kunde användas i brukets handelsbod som ägdes av brukspatronen. Att priserna inte gynnade arbetarna är inte svårt att förstå. Skulle man av någon anledning fara utanför bruket måste man söka upp en “procentare” för att växla polletterna till svenska pengar och naturligtvis till en urdålig kurs.Detta gjorde att många svenskar började fundera på emigration till det stora landet i väster, USA, för att finna bättre livsvillkor. I 1900-talets början emigrerade över en miljon svenskar. Många lyckades bra men många kom inte längre än att de såg “Frihetsgudinnan” i hamnområdet där många blev rånade eller ihjälslagna för sitt lilla resekapitals skull.Mina föräldrar hamnade så småningom i Rockford Illinois där jag efter några år såg dagens ljus.Det är här min berättelse om mitt brokiga liv börjar.