Anna Niklasdotter

---

Liv, ljus, kärlek

Boken LIV LJUS KÄRLEK, är en dokumentärberättelse i romanform, vilket ju innebär stor frihet i framförandet av egna och andras levnadsvillkor och religionsfilosofiska åsikter. Reinkarnationstanken är ett grundtema i boken, liksom Kristuskärleken som bär upp allt till sist. Boken är för mig en kallelseuppgift av stor dignitet, och jag är övertygad om att den kommer att hjälpa många människor att se, inte bara en, utan många meningar med sitt liv. Låt denna bok bli en syntes mellan olika religioner. Religionerna är – för många människor – etapper på vägen mot den högsta insikten, detta var också medeltidsmystikern Mäster Eckeharts och många andras religionsfilosofiska uppfattning. Alla uppfattningar som har den universella Kärleken, som rättesnöre, är dock klarast lysande ledstjärnor i framåtskridandet – evolutionen som gäller allt och allaOm författarinnanJag är en av “Guds dårar“, född 211224 i Morlanda församling i Bohuslän, som trots statlig tjänst, och utifrån sett, ett hyfsat gott äktenskap ändå bröt upp från det. Jag fick efter sökt tjänstledighet 6 månader åt gången. Det blev ohållbart, efter att ha gått en termin på Ljungskile Folhögskola, sade jag upp min tjänst hösten 1976. Jag hade bland annat utbildningar, som expeditionskursen inom postverket, men det var ingenting som hjälpte mig in på diakonal utbildning. Jag måste ha godkänd fackutbildning, sa man på Bräcke i Göteborgs stift dit jag först sökt. Jag sökte och kom in på Vårsta Hemsysterskola. Där gick jag också bara en termin, för man ansåg där, liksom i Ljungskile, att det inte skulle behövas, jag var ju en livserfaren person med goda vitsord överallt. Jag rekommenderades att söka till Ersta Diakonisällskap i Stockholm istället. Där kom jag in direkt, det var en av de finaste perioderna i mitt liv. Varför hade jag då sökt till Bräcke Diakonigård? Vad menade Gud? Jag tror att det var de olika utbildningsanstalterna som jag skulle få erfara. Dem erfarenheten är jag mycket glad för, liksom hela min livserfarenhet, utan att jag på något sätt vill skryta med den. Efter Ersta med vigning till tjänst började jag mitt arbete i försmling i Göteborgs stift. Jag hade känt att det var i diakonal församlingstjänt som jag hade störst möjlighet att framföra, den sedaan en lång tid tillbaka bergfasta övertygelsen, och gjorda erfarenheten, genom en “tunnelupplevelse utanför kroppen“, att döden inte är någonting att frukta. Alla som vill se att livet fortsätter i en andlig tillvaro, får också se och uppleva att det eviga livet fortsätter genom dödens port. Samtidigt med min församlingstjänt kom jag in på kvällstid på Religionsvetenskapliga grundkursen vid Göteborgs Universitet. Fyra terminer 1980-1981, gick jag där för att få veta, inte minst, hur tankar och åsikter varit i fornkyrkan och senare. Även på medeltiden var man oense om de teologiska uppfattningarna. Idag, om någonsin, behöver människor, inte minst för det personliga ansvarets skull, bli medvetna om vi åerföds för att vår själ - ande skall utvecklas genom de olika jordeliven. Reinkarnationstanken, anses av många ha varit given i fornkyrkan. Den finns med i många av Jesus och lärjungarnas uttalande i evangelierna. Det är hög tid att den åter lyfts fram inom kyrkorna i västvärlden. Den är inte främmande för folket, det är Kyrkan som inte hänger med. Anna Niklasdotter