Herta Müller 

---

Andningsgunga

I "ANDNINGSGUNGA" SKILDRAR Herta Müller ödena för rumänientyskarna efter Röda arméns inmarsch 1944. Berättelsen följer Leopold Auberg, som deporteras till ett ryskt arbetsläger. Hans liv förändras under de fem år han tillbringar i fångenskap. Återkomsten till hembygden blir en konfrontation med det förflutna.

Romanen utspelar sig i en tid av politisk oro och social förödelse. Rumäniens tyskspråkiga minoritet levde i skräck under och efter andra världskriget. Müllers egen bakgrund som tysktalande rumänsk författare ger verket en personlig dimension. Hennes mor genomgick liknande prövningar, vilket bidrar till romanens autenticitet.

Müller planerade ursprungligen att skriva tillsammans med poeten Oskar Pastior, som också hade erfarenheter från Gulag. Deras gemensamma projekt blev en utforskning av en nästan bortglömd del av historien. Efter Pastiors plötsliga bortgång valde Müller att ensam föra hans historia vidare.

Språket i "Andningsgunga" präglas av en poetisk stränghet. Den sakliga framställningen står i kontrast till de känslomässiga upplevelser som skildras. Müller använder sig av symbolik och metaforer för att gestalta det mänskliga lidandet.

Boken bidrar till förståelsen av en komplex historisk period och dess konsekvenser för individen. Müllers verk är en påminnelse om hur minnen formas och hur trauma påverkar identitet. "Andningsgunga" står som ett betydelsefullt exempel på modern litteratur som belyser glömda berättelser.

rumänien mot slutet av andra världskriget. Landets tyskspråkiga minoritet lever i skräck.

»Klockan var tre på natten till den 15 januari 1945 när patrullen kom och hämtade mig. Kylan tilltog, det var -15 °C. Så börjar den sjuttonårige Leopold sin berättelse. Fem år som han inte vet någonting om ligger framför honom. Fem år från vilka han kommer att återvända som en annan människa.

Herta Müllers Andningsunga är en djupverkande, poetisk roman om en ung mans öde i ryskt fångläger. Efter Röda arméns marsch i Rumänien 1944 deporterades alla arbetsföra tyskspråkiga invånare till läger i Sovjetunionen. Också Herta Müllers mor fick utstå fem års straffarbete, men det var en erfarenhet hon aldrig talade om.

När Herta Müller senare i livet mötte poeten Oskar Pastior, liksom hon tysktalande rumänsk författare i exil, föddes tanken att de tillsammans skulle kunna berätta om denna närmast okända del av hemlandets historia. Pastior hade själv deporterats till ett av Gulaglägern i Ukraina. 2004 reste han och Herta Müller dit för att väcka minnen till liv. När Pastior 2006 oväntat avled stod Herta Müller ensam kvar med sina anteckningar. Så småningom beslutade hon sig för att trots allt sätta Oskar Pastiors historia på pränt.

»Ingen annan roman jag läst av Herta Müller har gjort ett så överväldigande intryck på mig som den här. Den är obegriplig i sin saklighet och formstränga konkretion men samtidigt så svindlande vacker att man också som läsare tappar anden.«

STEVE SEM-SANDBERG, DAGENS NYHETER