Ann-Marie Nilsson

---

Musik till vatten och punsch

VAD FÖR MUSIK fick man höra på brunnsorter som Ronneby, Söderköping och Ramlösa och vid Västkustens badorter? Och varför skulle där alls vara musik?

Den gamla brunnsmusiken var underhållning för kurorternas gäster men innebar också eftertraktade extraanställningar för den oskarianska epokens yrkesmusiker. Vilka var musikerna? Hur skaffade de sin repertoar för sommarsäsongen? Vad var det i klangen från oktetterna som fängslade kurorternas gäster och som faktiskt kan fascinera än i dag?

Denna bok behandlar brunnsoktetternas glansperiod inom kurortsmusiken, perioden från strax efter 1800-talets mitt fram till 1900-talets mellankrigstid. Utgångspunkt är musiken, så som den har bevarats i en stor mängd notsamlingar från tiden då det begav sig. Blåsoktetterna har spårats i arkivhandlingar, brev, tidningsnotiser och foton. Här tecknas för första gången brunnskapellens historiska bakgrund, repertoar och musiker, deras arbete och plats i dåtidens musikliv och samhälle, och här presenteras nya rön och perspektiv på fenomenet brunnsmusik, musikhistoriska såväl som musiksociologiska aspekter. Ur oktetternas perspektiv speglas militärmusiken, harmonimusiken, i dess helhet de kunde också kallas militäroktetter. I boken ges även utblickar till andra av tidens ensembler, såsom Småländska husarkvintetten och Adelsnäs musikkår.

Med boken följer en CD som ger ett urval klingande illustrationer.

Ann-Marie Nilsson är docent i musikvetenskap vid Uppsala universitet och Åbo Akademi. I sin forskargärning inom svensk musikhistoria har hon bland annat utgivit landets äldsta bevarade musik, de medeltida hymnerna och sånger till helgon som Erik den helige, Sigfrid, Elin, Eskil och Birgitta. Även forskningen om 1800-talets blåsmusik har uppmärksammats internationellt. Verksamheten i Oktetten Ehnstedts Eftr. är ett resultat av hennes långvariga intresse för blåsoktetternas musik och dess roll i punschepokens samhälle.

Vad för musik fick man höra på brunnsorter som Ronneby, Söderköping och Ramlösa och vid Västkustens badorter? Och varför skulle där alls vara musik?

Den gamla brunnsmusiken var underhållning för kurorternas gäster men innebar också eftertraktade extraanställningar för den oskarianska epokens yrkesmusiker. Vilka var musikerna? Hur skaffade de sin repertoar för sommarsäsongen? Vad var det i klangen från oktetterna som fängslade kurorternas gäster och som faktiskt kan fascinera än i dag?

Denna bok behandlar brunnsoktetternas glansperiod inom kurortsmusiken, perioden från strax efter 1800-talets mitt fram till 1900-talets mellankrigstid. Utgångspunkt är musiken, så som den har bevarats i en stor mängd notsamlingar från tiden då det begav sig. Blåsoktetterna har spårats i arkivhandlingar, brev, tidningsnotiser och foton. Här tecknas för första gången brunnskapellens historiska bakgrund, repertoar och musiker, deras arbete och plats i dåtidens musikliv och samhälle, och här presenteras nya rön och perspektiv på fenomenet brunnsmusik, musikhistoriska såväl som musiksociologiska aspekter. Ur oktetternas perspektiv speglas militärmusiken, harmonimusiken, i dess helhet de kunde också kallas militäroktetter. I boken ges även utblickar till andra av tidens ensembler, såsom Småländska husarkvintetten och Adelsnäs musikkår.

Med boken följer en CD som ger ett urval klingande illustrationer.

Ann-Marie Nilsson är docent i musikvetenskap vid Uppsala universitet och Åbo Akademi. I sin forskargärning inom svensk musikhistoria har hon bland annat utgivit landets äldsta bevarade musik, de medeltida hymnerna och sånger till helgon som Erik den helige, Sigfrid, Elin, Eskil och Birgitta. Även forskningen om 1800-talets blåsmusik har uppmärksammats internationellt. Verksamheten i Oktetten Ehnstedts Eftr. är ett resultat av hennes långvariga intresse för blåsoktetternas musik och dess roll i punschepokens samhälle.