TIDSKRIFTEN "ALL VÄRLDENS berättare" i årgång 1952, nummer 7, erbjuder en rik och varierad samling av litterära verk som spänner över olika stilar och teman. Med bidrag från framstående författare, såsom Bo Carpelan och Jaroslav Hasek, presenterar numret en mångfald av poetiska och prosaiska texter som bjuder läsaren på en djupgående litterär upplevelse.
I detta nummer kan man finna fyra dikter av Carpelan, som utforskar känslor och naturens skönhet, samt Haseks berättelse "Förgätmigej och oxtunga", som troligen väcker tankar om minnen och förlust. Lars Villius bidrar med "Hetta", en text som kan tolkas som en reflektion över livets intensitet, medan Ole Blegels "Grön arabesk" erbjuder en visuell och symbolisk dimension. C. F. Ramuz och Walentin Chorell fortsätter med sina respektive verk, som tar läsaren på en resa genom kärlek och drömmande tillstånd.
Alberto Moravias "Båten" och Anatole Frances "Damen från Verona" är exempel på internationella perspektiv som ger en bredare kontext till den litterära diskussionen. Rune Johansson och W. B. Yeats bidrar med sina egna unika röster, vilket ytterligare berikar läsupplevelsen.
Tidskriftens innehåll kompletteras av en porträttartikel av Hans Ruin som belyser K. A. Tavaststjerna, samt inslag av allmänbildande karaktär i "Kuriosakabinettet". Denna kombination av litterära verk och kulturella insikter gör detta nummer av "All världens berättare" till en ovärderlig resurs för den litteraturintresserade.
Med en professionell redaktion under ledning av Staffan Andræ, är tidskriften ett viktigt bidrag till den svenska litteratur- och språkdiskursen, och erbjuder läsarna en chans att dyka djupt ner i en värld av berättande och poesi.