Lars Hermansson

---

Tjänstemän

HON KOMMER IN i rummet och höjer sin knutna näve,

ställer sig mitt på golvet, står så ett par sekunder och ser in i kameran: kvinnan han kallar nummer 1. Bortsett från rånarluvan är hon naken. Höfterna är breda i förhållande till de smala axlarna, brösten stora men liksom alldagliga. Han tänker att det är som en stillhet omkring henne. När hon sänkt näven går hon genom rummet fram till madrassen,

sätter sig på huk och puffar upp kudden, lägger

sig på rygg med händerna bakom nacken, väntar.

Därefter rör sig kameran över en tom vit vägg tillbaka till dörröppningen. Där står mannen som fått samma siffra, 1. Hans mörka kön är normalstort, aningen erigerat. Bröstkorgen

tunn, halsen vad man brukar kalla »fågellik«. Även

han lyfter en knuten näve och ser in i kameran. Eftersom ansiktet är täckt har hans mörka ögon ingen blick, men genom glipan vid munnen kan man ana att han ler, strån av en fjunig mustasch sticker fram. Han sänker näven och går över golvet bort mot kvinnan på madrassen.

Kvinnan ligger kvar med händerna bakom nacken i en pose som ska verka inbjudande. Mannen lägger sig ned bredvid och börjar ta på henne med vänster hand. Efter några inledande rörelser över höft och mage når han brösten, smeker, klämmer, nyper med pek- och långfinger i höger bröstvårta. Under en mycket lång tid ser man bara hans rygg och svarta yllenacke. Sedan vänder kameran

åter över den tomma vita väggen bort mot dörröppningen där man nummer 2 väntar.

Porr som frihetskamp i Teheran och Los Angeles: Tjänstemän En roman av Lars Hermansson I början av 2000-talet stenas fyra ungdomar till döds i Teheran som straff för att ha spelat in en porrfilm. Kopior av filmen sprids i radikala studentkretsar i Teheran och blir till en symbol för kampen mot mullorna. Inget av detta blir känt för allmänheten, då regimen mörklägger affären. Ungefär samtidigt i Los Angeles får Cal Jammers sitt första ”och” på en porrfilmsaffisch – det betyder att han är het, och ska bli hetare. Men han är sjundedagsadventist och dubbelmoralen får honom att bryta samman. Dessa två verklighetsbaserade berättelser utgör grunden i Lars Hermansson första roman efter två kritikerrosade reseskildringar från Indien respektive Italien. Romanen Tjänstemän ställer frågor om den romantiska kärleken och kärnfamiljen. Vad får vi drömma om? Vad vill vi drömma om? Är inte Teheran och Los Angeles bara olika sidor av samma mynt? På sina researchresor till de bägge städerna möter författaren inte bara kollegor, studenter och porrstjärnor utan också sin egen barndom, sina egna föreställningar om kärlek och sexualitet. Lars Hermansson (född 1961) är poet, essäist och kulturjournalist, bland annat på Sveriges Radio. Han debuterade 1987 med diktsamlingen Vete Fåglarna. Därefter har han gett ut fyra diktsamlingar, vandringsessän Gå till gå (2000) samt reseessän Sitta still (2004).

Hon kommer in i rummet och höjer sin knutna näve, ställer sig mitt på golvet, står så ett par sekunder och ser in i kameran: kvinnan han kallar nummer 1. Bortsett från rånarluvan är hon naken. Höfterna är breda i förhållande till de smala axlarna, brösten stora men liksom alldagliga. Han tänker att det är som en stillhet omkring henne. När hon sänkt näven går hon genom rummet fram till madrassen, sätter sig på huk och puffar upp kudden, lägger sig på rygg med händerna bakom nacken, väntar. Därefter rör sig kameran över en tom vit vägg tillbaka till dörröppningen. Där står mannen som fått samma siffra, 1. Hans mörka kön är normalstort, aningen erigerat. Bröstkorgen tunn, halsen vad man brukar kalla »fågellik«. Även han lyfter en knuten näve och ser in i kameran. Eftersom ansiktet är täckt har hans mörka ögon ingen blick, men genom glipan vid munnen kan man ana att han ler, strån av en fjunig mustasch sticker fram. Han sänker näven och går över golvet bort mot kvinnan på madrassen. Kvinnan ligger kvar med händerna bakom nacken i en pose som ska verka inbjudande. Mannen lägger sig ned bredvid och börjar ta på henne med vänster hand. Efter några inledande rörelser över höft och mage når han brösten, smeker, klämmer, nyper med pek- och långfinger i höger bröstvårta. Under en mycket lång tid ser man bara hans rygg och svarta yllenacke. Sedan vänder kameran åter över den tomma vita väggen bort mot dörröppningen där man nummer 2 väntar.