SÅLD.

Tyvärr är detta exemplar redan sålt.

Hitta fler liknande böcker i dessa kategorier:
Människor & bygd Biografier & memoarer Fler böcker av Beata Lassila

UNDER KRIGSFÖRHÅLLANDENA FICK kvinnorna ta över de arbeten som hade hört till männens domäner. Kvinnorna utan eller med barn såg till att de dagliga behoven på hemmafronten fungerade. År 1906 fick kvinnorna i Finland först i världen sin rösträtt. Hemmafruidealet slog inte genom hos de självständigt arbetande kvinnorna. Min mor och hennes väninnor var mina förebilder.
Jag visste att det gällde att ha en utbildning och skaffa en egen framtida försörjning. På så sätt kunde jag som kvinna känna mig fri. Jag fick tidigt lära mig vad ordet jämställdhet hade för betydelse. I skolan behandlades vi flickor och pojkar lika, men det fanns kvarlevor från äldre tider som tyckte annorlunda.

Min familjehistoria berättar om hur det var att växa upp och gå i skola i ett land med två officiella språk och med två olika kulturella uttryck. Hur vi inhämtade våra grundläggande kunskaper i den finskspråkiga skolan i vilken jag hade valt att gå i stället för den svenskspråkiga.

Skolplanen och kunskapsinhämtningen var lika men det skedde på två skilda språk. Skillnaden fanns i de kulturella och lokala traditionerna där man kände sig hemmastadd. I den finska skolan fick man en finsk identitet, i den svenska skolan en svensk identitet. Hos de välbärgade behärskade de flesta både finska och svenska och valde att använda endera av språken efter behov.

Parallellt med samhällsutvecklingen beskriver jag min egen uppväxt i Finland, från barndomen framtill år 1968 då jag som ung och förälskad väljer att flytta till Sverige.