Kate Zambreno, född 1977, är en amerikansk författare, essäist, kritiker och professor. Hon undervisar i skrivande i det examensberättigande programmet i icke-fiktivt skrivande på Columbia University och Sarah Lawrence College. Zambreno har utbildats i journalistik vid Northwestern University och var inblandad i experimentella teatersällskap under sin tid som student. Hon har kallats 'den lyriska essäns mästare' och var en av Guggenheimstipendiaterna 2021. Zambreno har publicerat sju böcker och har kritiserats för sin ständiga forskning om författaren Kathy Acker. Hon skriver ofta om konst, inklusive fotografi, och har redigerat Bhanu Kapils 'Schizophrene' på Nightboat Books. Hon var också redaktör på den alt-weekly Newcity och skrev om framträdanden och teater för Chicago-baserade publikationer efter universitetet. Hennes böcker är ofta inspirerade av visuella former och innehåller ofta konstkritik, inklusive Louise Bourgeois, Joseph Cornell, Sarah Charlesworth, Barbara Loden och Chantal Akerman. På svenska har Zambreno tidigare publicerat 'Hjältinnor' (2016) och 'Green girl' (2017), översatta av Helena Fagertun. Zambreno deltog också i 'Violence and Community' symposiumet på Naropa, där hon läste en text som senare blev 'Apoplexia, Toxic Shock and Toilet Bowl: Some Notes on Why I Write', publicerad av Guillotine.